Texter på ämnet

Kom ihåg liknelsen om talenterna. Den tjänare som hade fått en talent hade - som sina kamrater - kunnat använda den väl, anstränga sig för att den skulle ge avkastning genom att utnyttja de egenskaper han hade. Men vad bestämde han sig för? Han var rädd för att förlora den. Bra. Men sedan? Han grävde ner den! Och då kunde den inte bära frukt.

Vi får inte glömma den här mannens sjukliga rädsla för att hederligt dra nytta av sin arbetsförmåga, sin intelligens, sin vilja, av hela sig. Jag gräver ner den! - tycks den stackaren säga - och min frihet är räddad! Nej. Han har använt sin frihet till att välja något mycket konkret, nämligen den mest fattiga och sterila torka. Han har valt sida, för han hade ingen annan utväg än att välja, men han valde fel.

Inget är mer fel än att påstå att frihet och hängivelse inte går att förena, för hängivelsen följer som en konsekvens av friheten. När en mor uppoffrar sig för sina barn av kärlek har hon gjort ett val, och den kärleken kommer att vara måttet på hennes frihet. Om hon älskar mycket kommer hennes frihet att bära riklig frukt. Hennes barns väl följer av hennes välsignade frihet som medför hängivelse, och av hennes välsignade hängivelse som ingenting annat är än just frihet.

Från första stund

Med himmelriket är det som när en familjefar vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Ni känner redan till berättelsen: mannen återvänder vid olika tidpunkter till torget för att leja arbetare; vissa kallades vid gryningen, andra först när natten var mycket nära.

Alla erhåller en denar: den lön jag hade lovat dig, det vill säga, min avbild och likhet. Konungens anlete är inristat i denaren. Guds barmhärtighet är sådan, att han kallar var och en i enlighet med vars och ens personliga omständigheter, för att han vill att alla människor skall frälsas. Men vi är födda kristna, vi har uppfostrats i tron och har mycket tydligt utvalts av Herren. Så förhåller det sig verkligen. När ni således känner er manade att motsvara hans kallelse, även om det är i elfte timmen, kan ni då fortsätta att stå kvar på marknadstorget och sola er som många av de arbetare som hade tid över?

Ni bör inte ha tid över, inte ens en sekund - och jag överdriver inte. Det finns arbete att utföra. Världen är stor och det finns miljoner människor som ännu inte har hört Kristi lära klart och tydligt. Jag vänder mig till var och en av er. Om du har tid över, så tänk efter lite. Det är mycket möjligt att du fallit offer för ljumheten eller att du, övernaturligt talat, är lam. Du rör dig inte, du står stilla, steril, utan att utveckla allt det goda som du borde göra dem som står i din närhet, i din omgivning, på din arbetsplats, i din familj.

Att bära frukt åt Gud

Låt oss nu betrakta liknelsen om mannen som skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Han anförtror olika belopp åt var och en, för att de skall förvalta dem under hans frånvaro. Jag tycker att det är mycket lämpligt att vi fäster vår uppmärksamhet på den som tog emot en talent: han uppför sig på ett sätt som skulle kunna kallas "listigt". Han tänker och funderar med sitt simpla förstånd och bestämmer sig sedan för att gräva en grop och gömma sin herres pengar.

Vilken sysselsättning kommer denne man sedan att kunna välja, då han har gjort sig av med arbetsredskapet? Han har oansvarigt gjort det bekväma valet att bara ge tillbaka det som han erhållit. Han kommer att slå ihjäl minuter, timmar, dagar, månader, år, hela livet! De andra anstränger sig, gör affärer, bemödar sig ädelt om att ge tillbaka mer än de erhållit, den rättmätiga frukten, för uppmaningen var mycket tydlig: negotiamini dum venio; ta er an detta arbete för att ge vinst, tills husbonden kommer tillbaka. Men inte han, han slösar bort sitt liv.

Så synd att ägna sitt liv åt att slå ihjäl tiden, som är en skatt som Gud givit oss! Det duger inte att komma med ursäkter för att rättfärdiga ett sådant handlande. Må ingen säga: "Jag har bara en talent, jag kan inte uppnå någonting." Även om du bara har en talent kan du handla på ett förtjänstfullt sätt. Så sorgligt att inte göra något användbart och dra verklig nytta av alla de färdigheter, oavsett om de är många eller få, som Gud ger människan för att hon skall tjäna sina medmänniskor och samhället!

När en kristen slår ihjäl sin tid på jorden, riskerar han att slå ihjäl sin himmel - det vill säga då han på grund av sin egoism drar sig tillbaka, gömmer sig, upphör att bry sig om sin omgivning. Den som älskar Gud ger inte bara det han har, den han är, för att tjäna Kristus, han ger sig själv. Han ser inte - med ett simpelt synsätt - sin hälsa, sitt namn eller sin karriär såsom sitt livs mål.

Mitt, mitt, mitt…, tänker, säger och gör många. En sådan obehaglig attityd! Den helige Hieronymus påpekar att Skriftens ord går sannerligen i uppfyllelse - "de söker ursäkter för sina synder" (Ps 140:4) - i dessa människor som inte bara syndar genom högmod, utan även är lata och försumliga.

Det är högmodet som ständigt får folk att tänka mitt, mitt, mitt… Det är en last som gör människan till en ofruktbar varelse, som utplånar hennes längtan efter att arbeta för Gud, som får henne att inte ta vara på tiden. Förlora inte din effektivitet, men utplåna däremot din egoism. Skulle ditt liv tillhöra dig? Ditt liv tillhör Gud och av kärlek till Gud skall du använda det för alla människors väl. Gräv upp den där talenten! Få den att ge avkastning, så kommer du med glädje att märka att det i dessa övernaturliga affärer saknar betydelse om det jordiska resultatet inte är så magnifikt att det väcker människors beundran. Det väsentliga är att vi ger allt vi är och allt vi har, att vi ser till att talenten ger avkastning och att vi ständigt strävar efter att ge god frukt.

Gud ger oss kanske ett år till för att tjäna Honom. Tänk inte på fem år, inte ens på två. Var bara uppmärksamma på det här enda året, det år som nyss har börjat, för att ge det till Gud, för att inte gräva ner det! Detta måste vara vår fasta föresats.