Texter på ämnet

Har ni sett hur mycket man i ett hem bemödar sig om att en ömtålig och värdefull prydnadssak - exempelvis en vas - som familjen äger inte skall gå sönder? Men så händer det en vacker dag att ett lekande barn tappar det värdefulla minnesföremålet i golvet så att det går i tusen bitar. Alla blir mycket ledsna, men man börjar genast laga det: man samlar ihop skärvorna och klistrar noggrant ihop dem så att det lagade föremålet till sist är lika vackert som innan.

Om föremålet däremot är mindre värt, eller bara av terrakotta, räcker det med några sinkor, trådar av järn eller någon annan metall, för att foga ihop bitarna. Och det lagade kärlet får en alldeles speciell charm.

Låt oss föra över detta exempel på vårt inre liv. Inför vårt elände och våra synder, inför våra fel - även om de tack vare Guds nåd är av mindre betydelse - bör vi vända oss i bönen till Gud vår Fader och säga: Herre, se till mitt elände och min svaghet, jag är bara ett trasigt lerkärl, Herre, sätt några sinkor på mig, så kommer jag - med min smärta och din förlåtelse - att bli starkare och charmigare än tidigare! Det är en tröstande bön som vi kan upprepa när vår stackars lera går sönder.

Det skall inte förvåna oss att vi är bräckliga, vi kan inte häpna när det räcker med minsta sak för att få oss att handla fel. Låt oss lita på Herren som alltid hjälper oss: Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Inte för någon. Om vi umgås så här med vår himmelske Fader, så kommer vi inte att frukta för någon eller något.

Tron skall inte bara predikas, den skall i högsta grad praktiseras. Vi kanske ofta känner oss kraftlösa. Låt oss då - och vi läser åter i det heliga Evangeliet - handla som den fallandesjuke pojkens far. Han vill att hans son skall bli räddad, han hoppas att Kristus skall bota honom, men han vågar inte tro på en sådan lycka. Och Jesus, som alltid begär att vi skall tro och som kände till mannens bryderier, hjälper honom på traven: om du kan tro, allt är möjligt för den som tror. Allt är möjligt: vi är allsmäktiga! Men vi måste tro. Mannen känner att hans tro vacklar, han fruktar att hans brist på förtroende skall förhindra hans sons tillfrisknande. Han gråter. Vi skall inte skämmas över sådana tårar: de är frukten av kärlek till Gud, av ångerfull bön, av ödmjukhet. Då utbrast pojkens far gråtande: Herre, jag tror, hjälp min otro!

Och även vi säger det till Honom med samma ord nu, då vi avslutar vår betraktelse. Herre, jag tror. Jag har uppfostrats i din tro, jag har beslutat mig för att följa dig nära. Upprepade gånger under mitt liv har jag bett om din barmhärtighet. Och upprepade gånger har jag även trott det vara omöjligt att du skulle kunna utföra sådana under i dina barns hjärtan. Herre, jag tror! Men hjälp mig att tro mer och bättre!

Och vi vänder även denna bön till den heliga Maria, Guds moder och vår moder, trons Mästarinna: Salig är du som trodde, ty det som Herren har låtit säga dig skall gå i uppfyllelse.