Texter på ämnet

Bön, dialog

Vi har redan börjat vår vandring längs bönens väg. Men hur skall vi fortsätta? Ni har säkert lagt märke till hur många - kvinnor och män - verkar tala med sig själva och lyssna förnöjt på sig själva. Det är en nästan oavbruten ström av ord, en monolog i vilken de oförtröttligt dröjer vid de problem som bekymrar dem, utan att ta till de medel som skulle kunna lösa dem; kanske drivs de rentav endast av en sjuklig önskan att väcka medlidande eller beundran. Man skulle kunna tro att de inte önskar något annat.

När man verkligen vill lätta sitt hjärta kommer man, om man är rättfram och enkel, att be personer som älskar och förstår en om råd; att samtala med sin far, sin mor, sin hustru eller make, sin bror eller vän. Redan detta är dialog, även om man ofta snarast önskar låta sina känslor breda ut sig, berätta vad som händer och sker, än lyssna till råd. Låt oss börja handla så med Gud, säkra på att han lyssnar på oss och svarar; då kommer vi att bli uppmärksamma på Honom och öppna vårt samvete för ett ödmjukt samtal för att i förtroende redogöra för allt som rör sig i vårt huvud och i vårt hjärta: glädjeämnen, sorger, förhoppningar, besvikelser, framgångar, misslyckanden och rentav de minsta detaljer som inträffat under dagens lopp. Vi kommer att ha erfarit att allting intresserar vår himmelske Fader.

Det är möjligt att det redan från början virvlar upp dammoln och att vår helgelses fiender samtidigt använder en så våldsam och välplanerad teknik av psykologisk terrorism - av maktmissbruk - att de lyckas få med sig även personer som under lång tid har handlat logiskt och rättfärdigt. Fastän de talar med en röst som låter lika illa som en trasig kyrkklocka, gjuten av en dålig metall, och som klart skiljer sig från herdens rop, lyckas de nedvärdera ordet, som är en av de värdefullaste gåvor som Gud har givit människan, en vacker skänk för att ge uttryck åt höga tankar av kärlek och vänskap till Herren och hans skapade varelser. Det går så långt att man förstår varför aposteln Jakob sade att tungan är en hel värld av ondska. Den kan förorsaka så mycket skada: lögner, nedsvärtning, vanära, bedrägerier, förolämpningar, illvillig ryktesspridning.