Texter på ämnet

Övertygade om att Gud är allestädes närvarande prisar vi Herren då vi arbetar på åkrarna, och när vi färdas över haven eller utför något annat arbete lovsjunger vi hans välgärningar. Därigenom är vi i varje stund förenade med Gud. Även om ni befinner er isolerade och långt borta från er vanliga miljö - som de där unga männen i skyttegravarna - kommer ni att vara försjunkna i Herren genom ert personliga och gedigna, kontinuerliga arbete som ni kommer att ha omvandlat till bön. Ni kommer att ha påbörjat och avslutat det i närvaro av Gud Fader, Gud Son och Gud helig Ande.

Men glöm inte att ni även är i människors närvaro och att dessa förväntar sig ett kristet vittnesbörd av er - av dig! Därför måste vi i de mänskliga aspekterna av vårt yrkesarbete agera på ett sådant sätt att vi inte måste skämmas om folk som känner och tycker om oss ser oss arbeta och så att vi inte ger dem anledning att känna sig förlägna. Om ni handlar i enlighet med den anda jag försöker lära er, kommer de som litar på er inte att behöva skämmas och ni kommer inte att behöva rodna; och det kommer inte heller att gå för er som med den där mannen i liknelsen som började bygga ett torn: de som såg att han hade lagt grunden men inte kunde bygga färdigt började göra narr av honom och sade: Den där, han satte i gång ett bygge men kunde inte få det färdigt.

Jag försäkrar er att om ni inte förlorar ert övernaturliga perspektiv så kommer ni att kunna kröna ert arbete, ni kommer att bygga färdigt er katedral, intill sista stenen.

Possumus!, vi kan vinna även det här slaget, med Guds hjälp. Ni kan vara övertygade om att det inte är svårt att förvandla arbetet till en dialog i bön. Så snart som du uppoffrar det och skrider till verket, lyssnar Gud redan och uppmuntrar dig. Vi kommer att bli kontemplativa människor mitt i vårt dagliga arbete! För vi är säkra på att han ser oss samtidigt som han ber oss att övervinna oss själva ännu en gång: en liten uppoffring, ett leende mot en person som kommer olägligt, att börja med den arbetsuppgift som är minst givande men mest brådskande, att vårda detaljer i fråga om ordning, att uthålligt uppfylla vår plikt, trots att den lätt skulle kunna lämnas åt sidan, att inte lämna till morgondagen det vi skall avsluta idag. Och allt detta för att glädja Honom, Gud vår Fader! På ditt skrivbord, eller på något diskret ställe som inte väcker uppmärksamhet men som du kan använda som väckarklocka för din kontemplativa anda, kan du sätta ett krucifix, som för din själ och ditt sinne är den handbok i vilken du lär dig tjäna.

Om du bestämmer dig för att slå in på denna kontemplativa väg - utan konstigheter, utan att lämna världen, mitt uppe i dina vanliga göromål - kommer du genast att känna dig som en vän till Mästaren, med det gudomliga uppdraget att öppna upp jordens gudomliga stigar för hela mänskligheten. Ja, med ditt arbete kommer du att bidra till att Kristi rike utsträcks i alla världsdelar. Och arbetstimmarna kommer att gå, den ena efter den andra, timmar som du uppoffrar för avlägsna länder som håller på att födas i tron, för folken i öststaterna som brutalt förhindras från att i frihet utöva sin tro, för de länder med gamla kristna traditioner där Evangeliets ljus förefaller ha fördunklats och där människorna försöker kämpa sig fram genom okunskapens mörker … Vilket värde får då inte den arbetstimmen!, när du med samma iver fortsätter en liten stund till, några minuter till, ända tills uppgiften är slutförd. På ett praktiskt och enkelt sätt kommer du att förvandla kontemplationen till apostolat, du kommer att känna det som ett tvång som uppstår i ditt hjärta, som slår i samma takt som vår Herres Jesu Kristi ljuvliga och barmhärtiga hjärta.

Att göra allt av Kärlek

Nu kanske du vill fråga mig: Hur skall jag göra för att alltid handla i denna anda, som får mig att perfekt avsluta mina arbetsuppgifter? Svaret är inte mitt, utan den helige Paulus: Håll er vakna, stå fasta i tron, var manliga och starka. Gör allting i kärlek. Gör allt av kärlek och frivilligt; ge aldrig efter för rädsla eller slentrian: tjäna Gud vår Fader.

Jag tycker mycket om att upprepa - för jag har ofta erfarit det själv - de här verserna, som inte har något större konstnärligt värde men som är mycket uttrycksfulla: I mitt liv är kärlek allt/och att älska i rikt mått/har jag lärt mig mer än andra/genom att jag lida fått./Ty rätt älska kan den blott/som längs smärtans väg fått vandra. (*) Ägna dig åt dina yrkesplikter av kärlek; slutför allting av kärlek, måste jag upprepa, så kommer du att märka vilka underverk ditt arbete åstadkommer - välsmakande frukter, evighetens utsäde! - just för att du älskar, även om du känner den bittra smaken av oförståelse, orättvisa, otacksamhet och till och med av det som mänskligt sett är misslyckanden.

(*) Mi vida es toda de amor/y, si en amor estoy ducho/es por fuerza del dolor,/que no hay amante mejor/que aquel que ha sufrido mucho.