Texter på ämnet

Kommer Herren att sätta min själ i brand på nytt? - Ditt förstånd och den djupa kraften i en avlägsen önskan, kanske är det hoppet, försäkrar dig om att han kommer att göra det … - Men hjärtat och viljan - för mycket av det förra, brist på den senare - sveper in allt i ett stelt och förlamande svårmod, som en grimas eller ett bittert skämt.

Lyssna på den helige Andes löfte: "Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Under tiden skall min rättfärdige leva av sin tro."

Se här, så många välmotiverade svepskäl fienden förser dig med för att du inte skall be: "jag har inte tid" - när du slösar bort den ständigt; "det är inte något för mig", "mitt hjärta känns torrt" …

Att be är inte en fråga om att prata eller att känna, utan om att älska. Och man älskar när man försöker säga Herren något, även om man inte säger någonting alls.

När du känner att ditt hjärta är torrt och du inte vet vad du skall säga, ta med förtröstan din tillflykt till Jungfru Maria och säg till henne: du min obefläckade Moder, be för mig.

Om du åkallar henne med tro, kommer hon att låta dig erfara - mitt i din torka - Guds närhet.

När vi befinner oss i mörker och själen är förblindad och orolig, måste vi likt Bartimaios söka oss till Ljuset. Upprepa, ropa, insistera med ständigt större kraft, Domine, ut videam! - Herre, gör så att jag kan se! … Då kommer dina ögon att se dagens ljus och du kommer att njuta av den klarhet som han kommer att bevilja dig.