Texter på ämnet

Den som är påstridigast på närmast håll erhåller mest … Därför måste du närma dig Gud och anstränga dig för att bli helig.

Jag tycker om att jämföra det inre livet med en dräkt, de bröllopskläder som Evangeliet talar om. Vävnaden utgörs av var och en av våra goda gärningar eller fromhetsövningar, vilka i likhet med fibrerna ger tyget dess styrka. Och på samma sätt som man kastar bort ett klädesplagg med en reva trots att resten av tyget är i gott skick, är ditt inre liv - så att säga - ofullständigt, om du ber och arbetar … men inte gör bot, eller tvärtom.

Låt se när du kommer att begripa att din enda möjliga väg är att på allvar försöka bli helig!

Bestäm dig - ta inte illa upp - för att ta Gud på allvar. Om du inte bekämpar ditt lättsinne kan det komma att sluta i ett sorgligt hädiskt hån.

Ibland låter du din dåliga karaktär komma fram, då den ibland tränger upp till ytan med orimlig hårdhet. Ibland bryr du dig inte om att tygla ditt hjärta och ditt huvud för att de skall vara en boning ägnad den heliga Treenigheten … Och alltid slutar det med att du står lite längre bort från Jesus, som du känner ganska lite …

- På det sättet kommer du aldrig att ha något inre liv.

Jesus Christus, perfectus Deus, perfectus Homo - Jesus Kristus, fullkomlig Gud och fullkomlig människa.

Många kristna som följer Kristus förstummas inför hans gudom, men glömmer honom som Människa … och så misslyckas de helt med att utöva de övernaturliga dygderna - trots den yttre överbyggnaden av fromhetsövningar - för att de inte gör någonting för att förvärva de mänskliga dygderna.

En lösning på allt: personlig helighet! - Därför var helgonen fyllda av frid, styrka, glädje, trygghet …

Tills nu hade du inte förstått det budskap som vi kristna för med oss till alla andra människor: det inre livets dolda underverk.

Vilken ny värld du ställer dem inför!

Vad många nya saker du har upptäckt! - Och ändå, så är du ibland naiv och tror att du har sett allt, att du redan känner till allt … Sedan tar du med dina händer på Herrens skatters unika och outgrundliga rikedom, som kommer att visa dig ständigt flera "nya saker" om du svarar med kärlek och finkänslighet: och då kommer du att förstå att du befinner dig i början av vägen, för heligheten består i att identifiera sig med Gud, med denne vår Gud som är oändlig och outtömlig.

Det är med Kärlek mer än med studier som man lyckas förstå "Guds saker".

Det är därför som du måste arbeta, som du måste studera, som du måste acceptera sjukdomar, som du måste vara måttfull … med kärlek!

För din dagliga samvetsrannsakan: har jag låtit det gå en timme utan att tänka på Gud min Fader? Har jag talat med honom med en sons kärlek?

- Du kan!

Vi får inte lura oss själva … Gud är inte en skugga, en avlägsen varelse som skapar oss och sedan överger oss. Han är inte en husbonde som går sin väg och inte återvänder. Trots att vi inte förnimmer honom med våra sinnen är hans existens mycket verkligare än alla de verkliga ting som vi rör och ser. Gud är här, med oss, närvarande, levande: Han ser oss, han hör oss, han leder oss och betraktar våra minsta handlingar och våra mest dolda avsikter.

Vi tror det … men lever som om Gud inte fanns! Vi har inte en enda tanke för honom, inte ens ett ord. Vi varken lyder honom eller försöker att bemästra våra lidelser, vi uttrycker inte vår kärlek till honom och gottgör honom inte för alla förorätter …

- Tänker vi fortsätta att leva med en död tro?

Hur många "ohjälpliga" handlingar skulle du inte kunna avhjälpa, om du levde i Guds närvaro!

Saliga de lyckliga själar som, då de hör talas om Jesus - och han talar ständigt till oss - genast känner igen honom som Vägen, Sanningen och Livet.

- Du vet mycket väl att när vi inte får del av den lyckan, är det för att vi inte har bestämt oss för att följa honom.

Ännu en gång har du känt Kristus mycket nära dig. Och ännu en gång har du förstått att du måste göra allting för hans skull.

Närma dig Herren mera … ännu mera! Ända tills han blir din Vän, din Förtrogne, din Vägvisare.

Varje dag känner du dig mer försjunken i Gud …, säger du mig. Då kommer du varje dag att stå närmare dina bröder.

Om du ända tills nu, innan du träffade Honom, ville springa igenom livet med vidöppna ögon för att få reda på allt, kan du från och med nu … springa med en ren blick för att tillsammans med Honom se det som verkligen intresserar dig!

När man har ett inre liv, tar man sin tillflykt till Gud vid varje motgång lika spontant som blodet rinner till i ett sår.

"Detta är min Kropp …" och Jesus offrar sig, gömd under brödets gestalt. Nu är han där, med sitt Kött och sitt Blod, med sin Själ och sin Gudom. Densamme nu som den dag aposteln Tomas satte sina fingrar i hans förhärligade Sår.

- Och ändå går du så många gånger förbi, utan att göra ens en antydan till hälsning av ren artighet, som du gör med vilken bekant som helst som du möter längs vägen.

- Du har betydligt mindre tro än Tomas.

Om man för att befria dig hade fängslat en nära vän till dig, skulle du inte gå och besöka honom, prata en stund med honom, ta med dig presenter, värmen av din vänskap, tröst? … Och om det där samtalet med den fängslade skulle rädda dig från något ont och medföra något gott … skulle du försumma det? Och om det istället för en vän skulle röra sig om din far eller din bror?

- Då så!

Jesus har stannat kvar i den heliga Hostian för vår skull! För att vara kvar vid vår sida, för att stödja oss, för att leda oss. Och kärlek återgäldas endast med kärlek.

- Hur skulle vi kunna annat än att gå till tabernaklet varje dag, även om det bara är för några minuter, för att ge honom vår hälsning och en sons och broders kärlek?

Har du sett det någon gång? En vanlig sergeant eller en obetydlig fänrik …; en välbyggd rekryt närmar sig honom, betydligt mer begåvad än befälet, men likväl uteblir varken hälsningen eller svaret.

Tänk på kontrasten. - Från tabernaklet i den här kyrkan närmar sig … Kristus - sann Gud och sann Människa - som har dött för dig på Korset och som ger dig allt du behöver. Och du går förbi utan att bry dig om det.

Du började göra ett besök varje dag … Det förvånar mig inte att du säger att du börjar tycka vansinnigt mycket om tabernaklets ljus.

Försumma inte att varje dag säga "Jesus jag älskar dig" och att göra en andlig kommunion - åtminstone - som gottgörelse för alla skändningar och helgerån som han utstår för att kunna vara tillsammans med oss.