Texter på ämnet

Nåden verkar vanligtvis på samma sätt som naturen: gradvis. - Strängt sett kan vi inte förekomma nådens verkan: men i de saker som beror på oss måste vi förbereda marken och samarbeta med nåden, när Gud ger oss den.

Det är nödvändigt att få själarna att sikta mycket högt: att dra dem mot Kristi ideal; att föra dem ända till de yttersta konsekvenserna, utan att mildra eller försvaga dem på något sätt, utan att glömma att heligheten i första rummet inte är ett verk man bygger med armstyrka. Nåden följer vanligtvis sin egen tid, och kan inte betvingas med våld.

Odla din heliga otålighet …, men tappa inte tålamodet.

Att motsvara Guds nåd, frågar du, är det något man gör av rättvisa …? Av generositet …?

- Av kärlek!

Herren har sått god säd i din själ. Och han använde sig - för denna sådd av evigt liv - av det mäktiga medel som bönen är: för du kan inte förneka att många gånger då du stått framför Tabernaklet, ansikte mot ansikte, har han låtit dig höra - i djupet av din själ - att han vill ha dig för sig, att du måste lämna allt … Om du förnekar det nu, är du en eländig förrädare; och om du har glömt det är du otacksam.

Han använde sig även - tvivla inte på det, som du ju inte har gjort hittills - av råd och övernaturliga förslag från din föreståndare, som ihärdigt har upprepat ord som du inte får bortse från; och dessutom använde han sig i början - fortfarande för att så god säd i din själ - av den där hedervärde, uppriktige vännen som talade om kraftfulla sanningar för dig, fulla av kärlek till Gud.

- Men med naiv förvåning har du upptäckt att ovännen har sått ogräs i din själ. Och att han fortsätter att så, medan du sover bekvämt och låter ditt inre liv förslappas. - Detta, och inget annat, är orsaken till att du nu hittar motbjudande, världsligt ogräs i din själ, som ibland förefaller kväva det goda vete som du fick …

- Ryck upp det på en gång! Guds nåd räcker. Var inte rädd för att det skall lämna ett tomrum, ett sår … Där kommer Herren att så sitt nya utsäde: kärlek till Gud, broderlig kärlek, iver efter apostolat … Och när det har gått en tid kommer det inte att finnas kvar det minsta spår av ogräs: om du nu, när du fortfarande hinner, sliter upp det med roten; och ännu bättre, om du inte sover, utan vakar om natten i ditt fält.