Texter på ämnet

Man lyder följsamt. Men på ett intelligent sätt, med kärlek och ansvarskänsla, vilket inte har någonting att göra med att döma den som styr.

Det finns många sätt att så förvirring … Exempelvis räcker det med att man anger undantaget som en generell regel.

Tror du att de andra aldrig har varit tjugo år? Tror du att de aldrig har hindrats av sin familj, som om de vore minderåriga? Tror du att de aldrig har haft de problem - små eller inte så små - som du drabbas av? … Nej. Även de har gått igenom samma situationer som du och mognat - med nådens hjälp - genom att trampa på sitt eget jag med generös uthållighet, genom att ge efter där de kunde ge efter och fortsätta att vara lojala, utan att vara arroganta och utan att såra - med fridfull ödmjukhet - då de inte kunde ge efter.

När din vilja försvagas inför det vanliga arbetet, så dra dig ännu en gång till minnes detta påpekande: "studierna, arbetet är en väsentlig del av min väg. Om jag får dåligt rykte på arbetet - till följd av lättja - kan det omintetgöra eller omöjliggöra min verkan som kristen. Jag behöver - det vill Gud - det inflytande som yrkesmässigt anseende ger för att kunna dra till mig och hjälpa andra".

- Tvivla inte på det: om du överger din uppgift, avviker du - och får andra att avvika - från Guds plan.

Det är inte fråga om att du skall uppfylla dina plikter i hast, utan om att slutföra dem utan rast, i Guds takt.

Om vi kristna verkligen levde i överensstämmelse med vår tro, skulle det leda till alla tiders största revolution … Hur effektiv medåterlösningen blir beror även på var och en av oss!

- Tänk på det.

Du kommer att känna dig fullt ansvarig när du förstår att du bara har skyldigheter gentemot Gud. Det är han som ser till att tillerkänna dig rättigheter.

Jag önskar att du kunde vänja dig vid att dagligen ägna dig åt andra med sådan hängivelse att du glömmer att du själv finns.

En tanke som kommer att hjälpa dig i svåra stunder: Ju mer min trohet ökar, desto bättre kommer jag att kunna bidra till att andra växer i samma dygd. - Och det är ju så tilldragande att känna varandras stöd!

Var inte en "teoretiker": varje dag i våra liv måste vi omvandla våra storslagna ideal till daglig verklighet, heroisk och fruktbar.

Det som är gammalt förtjänar verkligen respekt och uppskattning. Visst måste vi lära oss av det och visst måste vi även beakta dessa erfarenheter. Men vi får inte överdriva, var sak har sin tid. Vi går väl inte längre klädda i hosor och särk, eller med en pudrad peruk på huvudet?

Bli inte arg; många gånger tyder ett oansvarigt handlande mera på brist på sunt förnuft eller utbildning, än på brist på god anda.

- Det är nödvändigt att kräva av lärare, av föreståndare, att de fyller dessa luckor genom att ansvarsfullt uppfylla sin plikt.

Det är nödvändigt att du rannsakar dig … om du innehar en sådan ställning.

Låter du dig påverkas i ditt arbete av vad folk kan komma att säga när du har givits en ledande position? Gubbstrutt! - Först av allt skall du bry dig om vad Gud kommer att säga, sedan - på avlägsen andra plats och ibland aldrig - kan du beakta vad andra kan komma att tänka. "Var och en som känns vid mig inför människorna, säger Herren, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen".

Du som innehar en ansvarsfull post bör komma ihåg följande när du utför ditt uppdrag. Det som är personligt dör med den person som velat göra sig oumbärlig.

En grundläggande regel för ett gott ledarskap är att man fördelar ansvar, utan att göra det av bekvämlighet eller för att vara anonym. Jag upprepar, delegera ansvar: och begär av var och en att de skall redogöra för sina uppdrag, för att du skall kunna "avlägga räkenskap" inför Gud. Och inför människorna, om så skulle behövas.

När du tar itu med problem, så var aldrig så överdrivet rättvis att du glömmer bort kärleken till nästan.

En kedjas hållbarhet beror på dess svagaste länk.

Säg inte om någon av dina underordnade att han inte duger.

- Det är du som inte duger: för att du inte kan placera honom där han kan vara till nytta.

Sträva inte efter att bli lovordad. Tänk istället på dina skyldigheter, hur du skall uppfylla dem effektivt och med vilka medel. - Då kommer du inte att sträva efter att erhålla ämbeten, och om något dyker upp så kommer du att ta det för vad det är: en börda att bära i människornas tjänst.

I förnedringens stund vid Korset står Jungfrun där, vid sin Son, beredd att gå samma öde till mötes.

- Låt oss sluta att vara rädda för att uppträda som ansvarsfulla kristna när det inte är bekvämt att göra det i den miljö vi vistas i: Hon kommer att hjälpa oss.