Texter på ämnet

Världen behöver att vi väcker de sömniga, att vi uppmuntrar de blyga, att vi leder dem som gått vilse. Kort sagt, att vi värvar dem till Kristi armé för att inte så mycket energi skall slösas bort.

Gud vill ha sina barn på offensiven. Vi kan inte bara stå och vänta: vår uppgift är att kämpa där vi befinner oss, som en armé uppställd i slagordning.

Jag tycker att det är självklart att du längtar efter att hela mänskligheten skall lära känna Kristus. Men börja med ditt ansvar att frälsa de själar som lever tillsammans med dig, att helga var och en av dina arbets- eller studiekamrater …

- Detta är det huvudsakliga uppdrag som Herren har anförtrott åt dig.

Uppför dig som om det berodde på dig, uteslutande på dig, hur stämningen är på din arbets- plats: i fråga om flit, glädje, Guds närvaro och övernaturligt perspektiv.

- Jag förstår inte varför du är så håglös. Om du råkar ut för en grupp arbetskamrater som är lite svår - som kanske har blivit svår för att du försummat dem - bryr du dig inte om dem, du drar dig undan och tänker att de är som ballast, ett hinder som står i vägen för din apostoliska ambition, att de inte kommer att förstå dig …

- Hur tror du att de skall lyssna till dig om du - förutom att du tycker om dem, ber för dem och gör uppoffringar för dem - inte pratar med dem …?

- Hur många överraskningar kommer du inte att få den dag då du bestämmer dig för att umgås med en av dem, sedan med en annan och med ännu en! Om du inte ändrar dig, kommer de dessutom med rätta att kunna peka på dig och utropa hominem non habeo!

- jag har ingen som kan hjälpa mig!

Du kan inte nöja dig med att leva - säger du - som alla andra, med samma tro som massan. - Ja, faktiskt. Du måste ha en personlig tro - med ansvarskänsla.

Den heliga Treenigheten skänker dig sin nåd och förväntar sig av dig att du skall ta vara på den på ett ansvarsfullt sätt. Inför så stora förmåner är det inte tillåtet att vara bekväm, saktfärdig, lat … Dessutom väntar människorna på dig.

Om du verkligen älskar ditt fosterland - och det är jag säker på att du gör - kommer du inte att tveka inför att anmäla dig som frivillig för att försvara det mot en överhängande fara. Jag har redan skrivit till dig att alla är användbara i nödsituationer: män och kvinnor, gamla och vuxna, till och med unga tonåringar. Bara handikappade och barn utgör undantag.

Varje dag kallas vi, inte till ett upprop för frivilliga - det är alltför lite - utan till en allmän mobilisering av själar, för att försvara Kristi rike. Kungen själv, Jesus, har uttryckligen kallat dig vid ditt namn. Han ber dig att kämpa i Guds slag, och att tjäna honom med det ädlaste du har i din själ: ditt hjärta, din vilja, ditt förstånd, hela ditt väsen.

- Hör på mig: med ditt rena liv och framför allt med Jungfruns beskydd är köttet inte något problem. - Skulle du vara så feg, att du försökte smita undan inkallelsen med ursäkten att ditt hjärta, din vilja eller ditt förstånd skulle vara sjukt? … Försöker du ursäkta dig och stanna kvar i reservtrupperna?

- Herren vill ha dig som en soldat i främsta ledet - det är du redan - och om du vänder honom ryggen förtjänar du bara medlidande, som en förrädare!

I förnedringens stund vid Korset står Jungfrun där, vid sin Son, beredd att gå samma öde till mötes.

- Låt oss sluta att vara rädda för att uppträda som ansvarsfulla kristna när det inte är bekvämt att göra det i den miljö vi vistas i: Hon kommer att hjälpa oss.