Texter på ämnet

Från första stund

Med himmelriket är det som när en familjefar vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Ni känner redan till berättelsen: mannen återvänder vid olika tidpunkter till torget för att leja arbetare; vissa kallades vid gryningen, andra först när natten var mycket nära.

Alla erhåller en denar: den lön jag hade lovat dig, det vill säga, min avbild och likhet. Konungens anlete är inristat i denaren. Guds barmhärtighet är sådan, att han kallar var och en i enlighet med vars och ens personliga omständigheter, för att han vill att alla människor skall frälsas. Men vi är födda kristna, vi har uppfostrats i tron och har mycket tydligt utvalts av Herren. Så förhåller det sig verkligen. När ni således känner er manade att motsvara hans kallelse, även om det är i elfte timmen, kan ni då fortsätta att stå kvar på marknadstorget och sola er som många av de arbetare som hade tid över?

Ni bör inte ha tid över, inte ens en sekund - och jag överdriver inte. Det finns arbete att utföra. Världen är stor och det finns miljoner människor som ännu inte har hört Kristi lära klart och tydligt. Jag vänder mig till var och en av er. Om du har tid över, så tänk efter lite. Det är mycket möjligt att du fallit offer för ljumheten eller att du, övernaturligt talat, är lam. Du rör dig inte, du står stilla, steril, utan att utveckla allt det goda som du borde göra dem som står i din närhet, i din omgivning, på din arbetsplats, i din familj.

Om vi mediterar över denna den helige Paulus text ur ett övernaturligt perspektiv, kommer vi att förstå att vi inte har någon annan utväg än att arbeta i alla människors tjänst. Allt annat vore egoism. Om vi ser på vårt liv med ödmjukhet, kommer vi tydligt att se att Herren inte bara har skänkt oss trons nåd, utan även talanger och färdigheter. Var och en av oss är oefterliknelig: vår Fader har skapat oss en och en, och skänkt sina barn ett antal olika gåvor. Vi måste sätta dessa talanger, dessa egenskaper, i allas tjänst: använda dessa Guds gåvor som redskap för att hjälpa andra att upptäcka Kristus.

Tro inte att denna iver är någonting extra, en filigran som placeras utanpå vårt liv som kristna. Om jästen inte orsakar jäsning, ruttnar den. Jästen kan antingen försvinna genom att jäsa degen eller som ett offer för ineffektivitet och egoism. Vi gör inte Gud vår Herre någon tjänst då vi hjälper andra att lära känna Honom: Ty att jag sprider evangeliet är inget att vara stolt över, jag är ju tvungen till det. Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet!

Jag har ständigt predikat denna övernaturliga och mänskliga möjlighet som vår Fader Gud sätter i händerna på sina barn: att delta i den återlösning som Kristus har utverkat. Det fyller mig av glädje att ha funnit denna lära även i kyrkofädernas skrifter. Den helige Gregorius den Store säger följande: De kristna befriar människor från ormar, då de rycker upp det onda med roten ur deras hjärtan genom att uppmuntra dem att göra det goda … De lägger sina händer på sjuka för att bota dem, då de ser nästan försvagas i sitt goda verk, de hjälper honom på otaliga sätt och stärker honom i kraft av sitt exempel. Dessa underverk är desto större, då de äger rum på det andliga planet och inte skänker kroppen, utan själen, liv. Även ni, om ni inte ger upp, kan utföra dessa under, med Guds hjälp.

Gud vill att alla skall räddas. Detta är en uppmaning och ett ansvar som riktas till var och en av oss. Kyrkan är inte en tillflyktsort för några få privilegierade. Är kanske den stora Kyrkan bara en liten del av världen? Den stora Kyrkan är hela världen. Så skrev den helige Augustinus, och han tillade: Vart du än vänder dig finns Kristus där. Världens yttersta gränser är din arvedel; kom, ta den i besittning tillsammans med mig. Minns ni hur näten såg ut? De var så överfulla att det inte fanns plats för fler fiskar. Gud önskar innerligt att hans hus skall fyllas, han är Fader, och han tycker om att omge sig med alla sina barn.