Jag medger att du uppför dig anständigt … Men låt mig vara uppriktig med dig: med den slöa takt som du gör saker i - erkänn det - är du inte bara inte helt och hållet lycklig, du är även mycket långt från heligheten.

Därför frågar jag dig, uppför du dig verkligen anständigt? Har du inte en felaktig uppfattning om anständighet?