Texter på ämnet

Herrens rop - kallelsen - låter alltid på samma sätt: "Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig." Ja, kallelsen kräver försakelser, offer. Men hur behagligt är inte offret - gaudium cum pace, glädje och frid - om man fullständigt avsäger sig allt!

Han verkade fast besluten …; men när han skulle fatta pennan för att göra slut med sin flickvän, tog osäkerheten överhanden och modet svek honom: mycket mänskligt och förståeligt, sade andra. Det verkar alltså som om mänsklig kärlek, enligt vissa, inte är en del av allt det som man måste lämna för att fullt ut följa Jesus Kristus när han kräver det.

Du bestämde dig, mer på grund av att du hade tänkt igenom saken än för att du brann av entusiasm.

Även om du önskade känslor, hade du inte plats för dem. Du gav dig själv när du blivit övertygad om att Gud ville det.

Och sedan den stunden har du inte "känt" något allvarligt tvivel, men väl en lugn, fridfull, glädje som ibland blir översvallande. Så belönar Gud djärva handlingar av Kärlek.

Jesus kunde inte ha kallat de första tolv på ett enklare sätt: "Kom och följ mig".

För dig, som letar efter så många skäl för att inte fortsätta med uppgiften, finns ett övervägande som passar som hand i handske: de förstas mänskliga kunskap var mycket begränsad, men vilket intryck gjorde de inte på sina åhörare!

- Glöm det inte: Det är han som fortsätter att utföra arbetet genom var och en av oss.

Bli inte förvånad och dra dig inte tillbaka för att han förebrått dig för att du ställde honom ansikte mot ansikte med Kristus, eller för att han indignerat tillade: "Jag kan inte längre leva lugnt utan att fatta ett beslut …".

Be för honom … det är meningslöst att du försöker lugna honom: kanske har en gammal oro väckts till liv, hans samvetes röst.

Sedan du bestämt dig upptäcker du nya saker varje dag. Minns du hur det var igår, när du ständigt frågade: "Och det här då, hur …?", för att sedan fortsätta med dina tvivel eller din besvikelse …

Nu finner du alltid ett exakt, genomtänkt och tydligt svar. Och när du hör hur de besvarar dina ibland barnsliga frågor, tänker du att "så måste Jesus ha tagit hand om de första tolv."

Var tydlig. Om de säger att du går och "försöker få dem på kroken", så svara att ja, att det är just vad du vill … Men … de skall inte oroa sig! För om de inte har någon kallelse - om Han inte kallar dem - så kommer de inte; och om de har den, så vore det skamligt om det till slut skulle gå med dem som med den rike unge mannen i Evangeliet: att de blev ensamma och ledsna.