Texter på ämnet

Ibland kommer din bön att vara intellektuell.

Ibland, kanske sällan, kommer den att vara full av innerlighet; och, kanske ofta, torr, torr, torr … Men det viktiga är att du, med Guds hjälp, inte tappar modet.

Tänk på vakten som står på sin post: han vet inte om kungen eller statschefen befinner sig i palatset; han hålls inte underrättad om vad denne gör, och i de flesta fallen vet inte den betydelsefulla personen vem det är som vakar över hans säkerhet.

- Ingenting av allt det är fallet med vår Gud: Han lever där du lever; han bryr sig om dig; han känner dig och känner till dina innersta tankar. Avvik inte från din vakttjänstgöring i bönen!

Ibland låter du din dåliga karaktär komma fram, då den ibland tränger upp till ytan med orimlig hårdhet. Ibland bryr du dig inte om att tygla ditt hjärta och ditt huvud för att de skall vara en boning ägnad den heliga Treenigheten … Och alltid slutar det med att du står lite längre bort från Jesus, som du känner ganska lite …

- På det sättet kommer du aldrig att ha något inre liv.

Herren har sått god säd i din själ. Och han använde sig - för denna sådd av evigt liv - av det mäktiga medel som bönen är: för du kan inte förneka att många gånger då du stått framför Tabernaklet, ansikte mot ansikte, har han låtit dig höra - i djupet av din själ - att han vill ha dig för sig, att du måste lämna allt … Om du förnekar det nu, är du en eländig förrädare; och om du har glömt det är du otacksam.

Han använde sig även - tvivla inte på det, som du ju inte har gjort hittills - av råd och övernaturliga förslag från din föreståndare, som ihärdigt har upprepat ord som du inte får bortse från; och dessutom använde han sig i början - fortfarande för att så god säd i din själ - av den där hedervärde, uppriktige vännen som talade om kraftfulla sanningar för dig, fulla av kärlek till Gud.

- Men med naiv förvåning har du upptäckt att ovännen har sått ogräs i din själ. Och att han fortsätter att så, medan du sover bekvämt och låter ditt inre liv förslappas. - Detta, och inget annat, är orsaken till att du nu hittar motbjudande, världsligt ogräs i din själ, som ibland förefaller kväva det goda vete som du fick …

- Ryck upp det på en gång! Guds nåd räcker. Var inte rädd för att det skall lämna ett tomrum, ett sår … Där kommer Herren att så sitt nya utsäde: kärlek till Gud, broderlig kärlek, iver efter apostolat … Och när det har gått en tid kommer det inte att finnas kvar det minsta spår av ogräs: om du nu, när du fortfarande hinner, sliter upp det med roten; och ännu bättre, om du inte sover, utan vakar om natten i ditt fält.

Du lider mycket, för du ser att du inte håller måttet. Du skulle vilja göra mer och effektivare men ofta handlar du fullständigt tanklöst eller drar dig tillbaka.

Contra spem, in spem! - lev av ett säkert hopp, när allt hopp är ute. Luta dig mot den fasta klippa som kommer att frälsa och stödja dig. Det är en underbar teologisk dygd som kommer att driva dig framåt, utan att vara rädd för att gå för långt och som kommer att hindra dig från att hejda dig.

- Titta inte så på mig! Ja, att odla hoppet innebär att stärka viljan!