Texter på ämnet

Ännu en gång har du återvänt till dina gamla galenskaper! … och sedan, när du återvänder, känner du ingen glädje, för du saknar ödmjukhet.

Det verkar som om du envisas med att glömma den andra delen av liknelsen om den förlorade sonen, och fortfarande är fäst vid den futtiga lycka som svinens fröskidor gav. Högmodigt sårad av din bräcklighet bestämmer du dig inte för att be om förlåtelse och tänker inte på att om du ödmjukar dig, så väntar det jublande mottagande som Gud din Fader kommer att ge dig, festen för att du kommit tillbaka och börjat på nytt.

Det damm som virvlat upp efter ditt fall förblindar och oroar dig, samtidigt som det orsakar tankar som berövar dig din frid.

- Har du försökt lätta dig genom att gråta i Herrens närhet och i ett förtroligt samtal med en bror?

"Du har sagt att jag kan bli en 'annan' Augustinus, trots mitt förflutna. Jag tvivlar inte på det, och i dag vill jag försöka att bevisa det ännu mer än i går." Men du måste kapa banden till det förflutna, modigt och radikalt, som den helige biskopen av Hippo.