Texter på ämnet

"Detta är min Kropp …" och Jesus offrar sig, gömd under brödets gestalt. Nu är han där, med sitt Kött och sitt Blod, med sin Själ och sin Gudom. Densamme nu som den dag aposteln Tomas satte sina fingrar i hans förhärligade Sår.

- Och ändå går du så många gånger förbi, utan att göra ens en antydan till hälsning av ren artighet, som du gör med vilken bekant som helst som du möter längs vägen.

- Du har betydligt mindre tro än Tomas.

Om man för att befria dig hade fängslat en nära vän till dig, skulle du inte gå och besöka honom, prata en stund med honom, ta med dig presenter, värmen av din vänskap, tröst? … Och om det där samtalet med den fängslade skulle rädda dig från något ont och medföra något gott … skulle du försumma det? Och om det istället för en vän skulle röra sig om din far eller din bror?

- Då så!

Jesus har stannat kvar i den heliga Hostian för vår skull! För att vara kvar vid vår sida, för att stödja oss, för att leda oss. Och kärlek återgäldas endast med kärlek.

- Hur skulle vi kunna annat än att gå till tabernaklet varje dag, även om det bara är för några minuter, för att ge honom vår hälsning och en sons och broders kärlek?

Har du sett det någon gång? En vanlig sergeant eller en obetydlig fänrik …; en välbyggd rekryt närmar sig honom, betydligt mer begåvad än befälet, men likväl uteblir varken hälsningen eller svaret.

Tänk på kontrasten. - Från tabernaklet i den här kyrkan närmar sig … Kristus - sann Gud och sann Människa - som har dött för dig på Korset och som ger dig allt du behöver. Och du går förbi utan att bry dig om det.

Hjärtat! Ibland höljs det, utan att du kan hjälpa det, i en alltför mänsklig skugga: ett oanständigt, ynkligt, "provinsiellt" minne …

- Gå genast till Tabernaklet, kroppsligen eller själsligen. Då återvänder du till ljuset, till glädjen, till Livet.