Texter på ämnet

"Detta är min Kropp …" och Jesus offrar sig, gömd under brödets gestalt. Nu är han där, med sitt Kött och sitt Blod, med sin Själ och sin Gudom. Densamme nu som den dag aposteln Tomas satte sina fingrar i hans förhärligade Sår.

- Och ändå går du så många gånger förbi, utan att göra ens en antydan till hälsning av ren artighet, som du gör med vilken bekant som helst som du möter längs vägen.

- Du har betydligt mindre tro än Tomas.

Om man för att befria dig hade fängslat en nära vän till dig, skulle du inte gå och besöka honom, prata en stund med honom, ta med dig presenter, värmen av din vänskap, tröst? … Och om det där samtalet med den fängslade skulle rädda dig från något ont och medföra något gott … skulle du försumma det? Och om det istället för en vän skulle röra sig om din far eller din bror?

- Då så!

Jesus har stannat kvar i den heliga Hostian för vår skull! För att vara kvar vid vår sida, för att stödja oss, för att leda oss. Och kärlek återgäldas endast med kärlek.

- Hur skulle vi kunna annat än att gå till tabernaklet varje dag, även om det bara är för några minuter, för att ge honom vår hälsning och en sons och broders kärlek?

Har du sett det någon gång? En vanlig sergeant eller en obetydlig fänrik …; en välbyggd rekryt närmar sig honom, betydligt mer begåvad än befälet, men likväl uteblir varken hälsningen eller svaret.

Tänk på kontrasten. - Från tabernaklet i den här kyrkan närmar sig … Kristus - sann Gud och sann Människa - som har dött för dig på Korset och som ger dig allt du behöver. Och du går förbi utan att bry dig om det.

Du började göra ett besök varje dag … Det förvånar mig inte att du säger att du börjar tycka vansinnigt mycket om tabernaklets ljus.

Försumma inte att varje dag säga "Jesus jag älskar dig" och att göra en andlig kommunion - åtminstone - som gottgörelse för alla skändningar och helgerån som han utstår för att kunna vara tillsammans med oss.

Hälsar man inte på alla personer som man tycker om, och pratar man inte hjärtligt med dem? Nå, du och jag kommer att - många gånger om dagen - hälsa på Jesus, Maria och Josef, och även vår skyddsängel.

Var mycket hängiven vår Moder. Hon belönar frikostigt de presenter vi erbjuder henne.

Om du dessutom varje dag, i en anda av tro och kärlek, ber den heliga rosenkransen, kommer vår Fru att åta sig att föra dig mycket långt på den väg som leder till hennes Son.

Hur skall vi, utan vår Moders hjälp, klara den dagliga kampen? Söker du den ständigt?

Skyddsängeln följer alltid med oss som vårt främsta vittne. Han kommer att vara den som i din personliga dom kommer att påminna om de ömhetsbetygelser som du har visat vår Herre under ditt liv. Och inte bara det: när du känner dig förlorad till följd av fiendens fruktansvärda anklagelser, kommer din ängel att föra fram alla ditt hjärtas innerligaste impulser - som du kanske själv har glömt - alla de kärleksbetygelser som du har ägnat Gud Fader, Gud Son, Gud helig Ande.

Glöm därför aldrig din skyddsängel, denne himmelske Prins kommer inte att överge dig nu, och heller inte i det avgörande ögonblicket.

Dina kommunioner var mycket kalla: du ägnade Herren lite uppmärksamhet: minsta bagatell gjorde dig tankspridd … - Men sedan du - i ditt inre samtal med Gud - har börjat tänka på att änglarna är närvarande har din attityd förändrats … "de får inte se mig så här!", säger du till dig själv …

- Och se, hur du tack vare detta "vad skall de säga" - som den här gången är av godo - har kommit en bit närmare Kärleken.

När du känner att ditt hjärta är torrt och du inte vet vad du skall säga, ta med förtröstan din tillflykt till Jungfru Maria och säg till henne: du min obefläckade Moder, be för mig.

Om du åkallar henne med tro, kommer hon att låta dig erfara - mitt i din torka - Guds närhet.