Texter på ämnet

Herrens rop - kallelsen - låter alltid på samma sätt: "Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig." Ja, kallelsen kräver försakelser, offer. Men hur behagligt är inte offret - gaudium cum pace, glädje och frid - om man fullständigt avsäger sig allt!

Du frågade mig om jag har något kors att bära. Och jag svarade dig att ja, vi har alltid Kors att bära. Men det är ett förhärligat Kors, ett gudomligt sigill, den garanti som bevisar att vi verkligen är Guds barn. Därför går vi alltid lyckliga med Korset.

Den där vägen är mycket svår, sade han till dig. Och när du hörde det höll du belåtet med, då du tänkte på att Korset är ett säkert tecken på den sanna vägen … Men din vän fäste sig bara vid den svåra delen av vägen, utan att ta hänsyn till Jesu löfte: "mitt ok är skonsamt."

Påminn honom om det, kanske - om han får reda på det - hänger han sig .

Om du går i Mästarens skola, kan du inte förvånas om även du kommer att behöva stå ut med att bli missförstådd av väldigt många personer som skulle kunna vara dig till mycket stor hjälp, om de bara ansträngde sig det minsta för att vara förstående.

Herren, Präst för evigt, välsignar alltid med Korset.

En kristen segrar alltid genom Korset, genom självförsakelse, eftersom han därigenom låter Guds allmakt verka.