Texter på ämnet

Jag måste varna dig mot ett knep som satan - ja, just så, med liten bokstav, för han förtjänar inte mer! - tillgriper då han använder sig av de mest naturliga omständigheter för att avleda oss lite eller mycket från den väg som leder till Gud.

Om du kämpar, och i ännu högre grad om du kämpar på riktigt, så får du inte förvånas om du blir trött eller måste "gå motsträvigt" utan andlig eller mänsklig tröst. Se här vad någon skrev till mig för ett tag sedan och som jag sparat med tanke på vissa som naivt tror att nåden inte tar hänsyn till naturen: "Fader, sedan några dagar är jag fruktansvärt lat och likgiltig när det gäller att följa min levnadsplan. Jag måste tvinga mig för att göra allt, och vad jag gör, gör jag med ett svagt inre engagemang. Be för mig, för att den här krisen snart skall gå över, för jag lider mycket av att tänka att jag skulle kunna avvika från vägen." - Jag svarade bara: Visste du inte att Kärleken kräver offer? Läs sakta Mästarens ord: "den som inte tar sitt kors cotidie - varje dag - är inte mig värd".

Och något senare: "Jag skall inte lämna er ensamma".

Herren tillåter din torka, som du tycker är så svår att bära, för att du skall älska honom mera, för att du bara skall förtrösta på honom, för att även du skall medåterlösa med det Korset, för att du skall träffa honom.

Vi får inte glömma det: I alla mänskliga aktiviteter måste det finnas män och kvinnor med Kristi Kors i sina liv och i sina verk. Med Korset rest, synligt, gottgörande; en symbol för frid, för glädje; en symbol för Återlösningen, för människosläktets enhet, för den kärlek som Gud Fader, Gud Son, Gud helige Ande, den heliga Treenigheten har hyst och hyser för mänskligheten.

En dag som går utan självtukt är en förlorad dag, för har vi inte förnekat oss själva, så har vi inte erbjudit Gud oss själva som brännoffer.