Texter på ämnet

De skvallrar. Och sedan ser de själva till att någon genast kommer och berättar för dig vad som "sägs" … - Gemenhet? Utan tvekan. Men förlora inte din frid, eftersom deras prat inte kan skada dig om du arbetar med ärliga avsikter … - Tänk så här: vad dumma de är, vad lite hänsyn de visar, vilken brist på lojalitet gentemot sina bröder… och särskilt gentemot Gud!

Och börja inte skvallra själv, under förevändning att du skulle ha en missuppfattad rätt till replik. Om du måste prata, så använd dig av den broderliga tillrättavisningen, som Evangeliet råder dig att göra.

Du ville inte tro det, men du har blivit tvungen att ge upp inför det uppenbara, på egen bekostnad. De påståenden som du gjorde i all enkelhet och med sunt katolskt förnuft har trons fiender illvilligt förvridit.

Det är sant att vi måste vara "oskyldiga som duvor …och kloka som ormar". Tala inte vid fel tillfälle eller vid fel tidpunkt.

Minsta by - kommenterade någon som var trött på skvaller - borde vara som huvudstaden.

- Stackare, han visste inte att det är likadant där.

- Av kärlek till Gud och nästan får du inte ge efter för en så provinsiell … och föga kristen brist. Om de första kristna sade man "se så de älskar varandra!" Kan man säga samma sak om dig, om mig, alltid?

Kritik mot apostoliska företag brukar vara av två slag: vissa beskriver arbetet som en mycket komplicerad struktur …; andra viftar bort det som något bekvämt och enkelt.

I grund och botten är sådan "objektivitet" ren närsynthet, med en rejäl dos av pratsam lättja. Fråga dem, utan att bli upprörd: "Och vad gör ni själva?"

Du kan kanske inte begära att folk skall finna din tros bud trevliga, men du måste kräva respekt för dem.

De som har talat illa med dig om din vän som är lojal mot Gud kommer även att skvallra om dig, när du väl har bestämt dig för att uppföra dig bättre.