Texter på ämnet

Förstår de dig inte? … Han var Sanningen och Ljuset, men inte ens hans egna förstod honom. - Kom ihåg Herrens ord, som jag har låtit dig begrunda så många gånger: "Lärjungen är inte förmer än sin Mästare".

För en Guds son är motgångar och förtal som sår som en soldat har tillfogats på slagfältet.

Man säger både det ena och det andra om dig … Men vad betyder väl ett gott rykte?

Skäms under alla omständigheter inte och tyck inte synd om dig själv, utan om dem; om dem som behandlar dig illa.

Vad många neuroser och vad mycket hysteri man skulle kunna undvika om man - med den katolska läran - bara lärde människor att leva som kristna, om man lärde dem att älska Gud och att acceptera motgångar som välsignelser som kommer ur hans hand!

Övertygelsen om att du är av "dåligt virke" - din självkännedom - kommer att leda till att du reagerar övernaturligt, så att glädjen och friden får allt djupare rötter i din själ inför förödmjukelser, förakt, förtal …

Efter att ha sagt fiat - Herre, det får bli som du vill - måste du reagera så här inför sådana företeelser: "Har han bara sagt det? Det märks att han inte känner mig, hade han gjort det, så hade han säkert inte varit lika kortfattad."

Eftersom du är övertygad om att du förtjänar en sämre behandling, kommer du att vara tacksam mot den där personen och du kommer att glädjas åt något som hade fått andra att lida.

"Jag står ut med allt, så länge som de inte får mig att synda!" En kraftfull kommentar av en stackare som nästan hade tillintetgjorts i sitt privatliv och i sina strävanden som människa och kristen av mäktiga fiender.

- Begrunda och lär av det: så länge som de inte får dig att synda!

Man har kränkt det du kallar din "rätt", som jag har översatt för dig med din "rätt att vara högfärdig" … Stackars narr! - Eftersom den som angrep dig var för stark för att du skulle kunna försvara dig, kände du en smärta som av hundra örfilar. - Och trots det har du inte lärt dig att vara ödmjuk.

Nu är det ditt samvete som anklagar dig, och kallar dig högmodig … och feg. - Tacka Gud för att du håller på att skymta din "plikt att vara ödmjuk".

Även om allting rämnar och går under, även om allting går tvärt emot vad man planerat och man möter stora svårigheter, tjänar man ingenting på att oroa sig. Dessutom, minns profetens förtröstansfulla bön: "Herren är vår domare, Herren är vår härskare, Herren är vår konung, han frälser oss".

- Be den fromt, varje dag, för att rätta ditt uppförande efter Försynens planer, vilken styr oss för vår välgång.

För att du inte skulle förlora din frid när du led svåra och orättvisa motgångar, brukade jag säga till dig att "Om de slår in skallen på oss får vi inte bry oss för mycket om det: det betyder bara att vi får gå omkring med huvudet öppet".

Låt inte motgångarna eller pratet bekymra dig: visst arbetar vi i ett gudomligt företag, men vi är människor … Och det är logiskt att det virvlar upp damm när vi går längs vägen.

Det som stör dig, det som sårar dig … utnyttja det för att renas och, om det behövs, för att korrigera ditt beteende.

Att skvallra, påstod de, är mycket mänskligt. - Jag svarade: vi måste leva gudomligt.

Ett enda illvilligt eller lättsinnigt ord från en enda människa kan leda till att en uppfattning grundas, eller göra det populärt att tala illa om någon … Dessutom stiger skvallrets dimma nedifrån, det når högt upp och kondenseras kanske till svarta moln.

- Men när den som baktalas tillhör Gud, faller det ett livgivande regn ur molnen, oavsett vad som händer. Och Herren ser till att upphöja honom genom just de saker som var tänkta som förödmjukelse eller förtal.

Se upp för dem som sprider förtal och insinuationer som vissa tar till sig av lättsinne och andra i ond tro, som förstör friden i sin omgivning och förgiftar den allmänna opinionen.

Ibland kräver den sanna kärleken att man avslöjar sådana angrepp och deras upphovsmän. Gör man inte det kan de, och de som hör dem, med sina förvrängda eller dåligt bildade samveten tro att den som tiger, samtycker.