Texter på ämnet

Tacka Herren för den faderliga och moderliga ömhet som han ständigt behandlar dig med.

Du som alltid drömde om stora äventyr har gett dig in på ett fantastiskt företag … som kommer att föra dig till heligheten.

Jag upprepar: tacka Gud, med ett apostoliskt liv.

Människor av olika länder och folk, av mycket skilda miljöer och yrken … När du talar med dem om Gud känner du det mänskliga och övernaturliga värdet av ditt kall som apostel. Det är som om du rent påtagligt återupplevde, i hela dess verklighet, miraklet med vår Herres lärjungars första förkunnelse. Meningar sagda på ett främmande språk, som visar en ny väg, har var och en hört i djupet av sitt hjärta på sitt eget språk. Och i ditt eget sinne får den scen nytt liv, i vilken "parter, meder och elamiter …" lyckliga närmar sig Gud.

Jesus kunde inte ha kallat de första tolv på ett enklare sätt: "Kom och följ mig".

För dig, som letar efter så många skäl för att inte fortsätta med uppgiften, finns ett övervägande som passar som hand i handske: de förstas mänskliga kunskap var mycket begränsad, men vilket intryck gjorde de inte på sina åhörare!

- Glöm det inte: Det är han som fortsätter att utföra arbetet genom var och en av oss.

Blir de upprörda över att du talar om att ge sig själv till Gud med människor som aldrig ställts inför den frågeställningen? … Bra, än sen? Du är kallad att vara en apostel för apostlar.

Fördjupa varje dag den apostoliska dimensionen i din kristna kallelse. För tjugo århundraden sedan inrättade han - för att du och jag skulle förkunna det högt för människorna - en värvningsbyrå, öppen för alla dem som har ett ärligt hjärta och förmåga att älska … Vilka tydligare uppmaningar kan du behöva än orden ignem veni mittere in terram - jag har kommit för att tända en eld på jorden eller, dessutom, tanken på de tvåtusenfemhundra miljoner själar som ännu inte känner Kristus?!

Din uppgift som apostel är stor och vacker. Du står på den punkt där nåden sammanstrålar med själarnas frihet; och du är närvarande vid det mest högtidliga tillfället i vissa människors liv: deras möte med Kristus.

Var så säker: du behöver formas väl inför mötet med den anstormande folkmassa som kommer att störta sig mot oss med den precisa och krävande frågan: "Nå, vad skall vi göra?"

Din kallelse - Guds kall - är att leda, att föra med dig andra, att tjäna, att vara en ledare. Om du av falsk eller missförstådd ödmjukhet isolerar dig, om du gömmer dig i ett hörn, sviker du din uppgift att vara ett gudomligt redskap.

I sin storsinta Kärlek har Herren tillåtit oss att erövra världen åt honom.

Han - alltid ödmjuk! - har nöjt sig med att göra det möjligt … Oss har han givit den lättaste och tacksammaste delen: att handla och att segra.

Du, som lever mitt i världen, som är som vilken medborgare som helst, som är i kontakt med människor som anses vara goda eller onda; du måste ständigt vilja ge folk den glädje som uppfyller dig för att du är kristen.

Jordens salt. Vår Herre sade att hans lärjungar - även du och jag - är jordens salt: för att ge immunitet mot infektioner, för att hindra förruttnelse, för att ge smak åt världen.

- Men han sade också quod si sal evanuerit … - att om saltet förlorar sin sälta kommer det att kastas bort och trampas på av människorna …

- Lyckas du nu, inför många händelser som vi beklagar, finna en förklaring på det som du tidigare inte kunde förklara?

En apostel kan inte nöja sig med att vara på en medelmåttas låga nivå. Gud kallar honom för att bära med sig medmänsklighet och sprida en evig nyhet.

- Därför behöver aposteln vara en själ som formats länge, tålmodigt och heroiskt.