Texter på ämnet

Det finns 20 punkter i »Plogfåran« vars ämne är Apostolat → dygder som apostolatet kräver.

Vissa människor ser ut som om de känner att de måste försvara sig, när de talar om Gud eller om apostolat. Kanske är det för att de inte har upptäckt värdet av mänskliga dygder, men däremot är rejält deformerade och fega på det andliga planet.

Var inte som de som blir rädda för en fiende vars enda styrka är hans "aggressiva röst".

Du förstår det arbete som utförs …, du tycker det är bra (!). Men du ser noga till att inte medarbeta, och än noggrannare ser du till att andra inte skall se eller tro att du medarbetar.

- Du är rädd för att de skall tro att du är bättre än du är!, har du sagt till mig. Är det kanske inte snarare så att du är rädd för att Gud och människor kommer att kräva av dig att du skall vara mera konsekvent?

Jag är inte den apostel jag borde vara. Jag är … den blyge.

- Är det kanske inte så att du har blivit räddhågad för att din kärlek är för liten? - Reagera!

När man arbetar för att utvidga ett apostoliskt företag är "nej" aldrig ett definitivt svar: insistera!

Du är alldeles för "försiktig" eller alltför lite "övernaturlig" och därför skjuter du över målet: hitta inte själv på "hinder" och försök inte lösa dem alla.

- Den som lyssnar på dig kanske är lite mindre "listig" eller mera "generös" än vad du är, och eftersom han litar på Gud kommer han inte att komma med så många "men".

Det finns vissa sätt att handla som är så försiktiga att de kort sagt är småsinta.

Det här kan du vara övertygad om: När man arbetar för Gud finns inga svårigheter som man inte kan övervinna, ingen nedstämdhet som gör att man lämnar uppgiften, inga misslyckanden värda namnet, hur fruktlösa resultaten än verkar vara.

Din tro är inte tillräckligt verksam: Den är snarare skenhelig än tron hos en man som kämpar för att bli helig.

Frid! Djärvhet!

Gör med dessa dygder rent hus med femtekolonnen av ljumma, förskrämda och förrädare.

Du försäkrade mig om att du ville kämpa utan avbrott. Och nu kommer du och ser ut som om du vore vingklippt.

Se här, även mänskligt sett är det bra att du inte får allt färdigt från början, utan bekymmer. Något - mycket! - måste du bidra med själv. Hur kommer du annars att "göra dig" helig?

Du ger dig inte in i det där övernaturliga företaget för att - säger du - du är rädd för att inte vara folk till lags, eller för att göra något olyckligt misstag. - Om du tänkte mer på Gud, så skulle de där svepskälen försvinna.

Ibland, när jag tänker på att några få fiender till Gud och hans Kyrka lever på att många goda människor är rädda, fylls jag av skam.

Var modig i din bön, så kommer Herren att förvandla dig från pessimist till optimist; från blyg till djärv; från klentrogen till en människa med tro, till en apostel!

Naturlighet, uppriktighet, glädje: oundgängliga förutsättningar för att en apostel skall dra till sig människor.

Var alltid artig, mot alla. Men särskilt mot dem som framställer sig som motståndare - du skall inte ha fiender - när du försöker ta dem ur deras misstag.

Varför - frågade du indignerat - måste miljöer och medel för apostolat vara fula, smutsiga … och komplicerade? Och du tillade: Det kostar ju ändå lika mycket!

- Jag tyckte att din indignation var mycket rimlig. Och då tänkte jag på att Jesus vände sig till alla och drog alla till sig: fattiga och rika, lärda och okunniga, glada och sorgsna, unga och gamla … Så älskvärd och naturlig - övernaturlig - han framstår!

Charmen i ditt älskvärda beteende måste växa och fördjupas. Annars kommer ditt apostolat att dö ut i stängda och livlösa rum.

Du har en intelligent samtalspartners angenäma uppförande … Men du är även mycket oföretagsam. "Om de inte söker upp mig …", ursäktar du dig.

- Om du inte ändrar dig - måste jag precisera - och går dem som väntar dig till mötes, kommer du aldrig att vara en effektiv apostel.

Du kan vara övertygad om att ditt apostolat består i att sprida godhet, ljus, entusiasm, generositet, en anda av självuppoffring, uthållighet i arbetet, fördjupning i studierna, frikostig självuppgivelse, allmänbildning, fullständig och glad lydnad gentemot Kyrkan, fullkomlig kärlek …

- Ingen kan ge det han inte har.