Texter på ämnet

Du frågade mig om jag har något kors att bära. Och jag svarade dig att ja, vi har alltid Kors att bära. Men det är ett förhärligat Kors, ett gudomligt sigill, den garanti som bevisar att vi verkligen är Guds barn. Därför går vi alltid lyckliga med Korset.

Du känner dig gladare. Men den här gången rör det sig om en rastlös, lite otålig glädje, som åtföljs av en tydlig känsla av att någonting slits ifrån dig som ett offer.

Hör på ordentligt: Här på jorden finns ingen fullständig lycka. Därför bör du nu, omedelbart, utan onödigt prat och utan självömkan, frambära dig själv som ett offer åt Gud, och överlåta dig helt och fullständigt åt honom.

Uppoffringar, uppoffringar! Det är sant att man för att följa Jesus Kristus - det har han själv sagt - måste bära Korset. Men jag tycker inte om att höra människor som älskar Herren tala så mycket om kors och försakelser. När det finns Kärlek, är det en glädje att uppoffra sig - även om det känns svårt - och korset är det heliga Korset.

- En människa som kan älska och ge sig själv uppfylls av glädje och frid. Varför skall man då ständigt betona "uppoffringarna", som om man sökte tröst, när Kristi Kors - som är ditt liv - gör dig lycklig?

Har du inte märkt att människor som tuktar sig, genom att vara enkla, till och med i denna världen njuter mer av ting som är goda?

Tuktar man inte sig själv, finner man ingen lycka i denna världen.