Texter på ämnet

"Jag hade inte förväntat mig att ni alla skulle vara så glada", hörde jag någon kommentera.

Sedan länge lägger Kristi fiender ned djävulska ansträngningar på att outtröttligt sprida ryktet att människor som är hängivna Gud är svårmodiga personer. Och tyvärr återspeglar vissa som vill vara "goda" denna uppfattning med sina "dystra dygder".

- Vi tackar dig, Herre, för att du har velat räkna med våra liv, som är lyckliga och glada, för att sudda ut denna falska karikatyr.

- Jag ber dig även att vi inte skall glömma det.

Se till att ingen kan se sorg eller smärta i ditt ansikte, när du sprider ditt offers vällukt i din världsliga omgivning. Guds barn skall alltid så frid och glädje.

Glädjen hos en man eller kvinna som tillhör Gud måste vara översvallande: rofylld, smittsam, tilldragande … kort sagt, den måste vara så övernaturlig, lockande och okonstlad att den drar till sig andra så att de går kristna vägar.

"Är du glad?" Frågan gjorde mig fundersam.

- De ord har inte uppfunnits ännu som skulle kunna uttrycka allt det som man känner - i hjärtat och i viljan - när man vet att man är Guds barn.

Jul. Du skriver till mig: "Tillsammans med Jungfru Maria och Josef väntar även jag otåligt på Jesusbarnet. Vad jag kommer att vara lycklig i Betlehem! Jag känner på mig att jag kommer att brista ut i omåttlig glädje. Ja, och tillsammans med honom vill jag också pånyttfödas …".

- Jag hoppas att du verkligen menar vad du säger.

Det finns människor som är bittra hela dagen. Allting orsakar dem obehag. De somnar som fysiskt besatta av tanken på att sömnen är deras enda tillflykt och att den inte kommer att vara länge. De vaknar med en fientlig och nedslående känsla av att ha ännu en dag framför sig.

De har glömt att Herren har satt oss i den här världen på vandring mot den eviga lycksaligheten; och de tänker inte på att den lyckan bara kan uppnås av dem som går genom denna värld med den glädje som tillkommer Guds barn.

Du är utomordentligt lycklig. Ibland när du får veta att ett Guds barn har övergivit honom känner du - i din inre frid och lycka - en smärta av tillgivenhet, en bitterhet som varken oroar eller upprör.

- Det är bra, men … se till att du använder alla mänskliga och övernaturliga medel för att han skall reagera … och förtrösta fullt och fast på Jesus Kristus!

Då kommer alltid allt att komma i normala gängor.