Texter på ämnet

När man styr är det nödvändigt att man först tänker på det gemensamma bästa och sedan räknar med att det - såväl på det andliga som på det världsliga området - är sällsynt att en regel inte gör åtminstone någon missnöjd.

- "Det regnar aldrig så att alla blir nöjda!", säger den folkliga visdomen i ett talesätt. Men detta - det kan du lita på - beror inte på ett fel i lagen, utan på dessa få människors högmod eller egoism, som gör uppror utan anledning.

Ordning, auktoritet, disciplin … De lyssnar, om de nu över huvud taget lyssnar! Och sedan ler de cyniskt och påstår - såväl kvinnor som män - att de försvarar sin frihet.

Det är samma personer som sedan begär att vi skall respektera eller anpassa oss till deras villospår. De förstår inte - och vilka vulgära protester! - att deras handlande inte är godtagbart - och heller inte kan vara det! - för andra människors sanna frihet.

De som leder andliga uppdrag måste intressera sig för allt som är mänskligt för att höja det till det övernaturliga planet och göra det gudomligt.

Om någonting inte kan göras gudomligt, så får du inte bedra dig: då är det inte mänskligt, utan "djuriskt", och passar inte för rationella varelser.

Auktoritet. Det består inte i att den överordnade "skriker" till sin underordnade, och denne i sin tur skriker vidare neråt.

Ett sådant handlingssätt - som är en karikatyr av verklig auktoritet - är inte bara en brist på kärlek och mänsklig anständighet, utan leder uteslutande till att den som styr avlägsnar sig från de styrda, för han tjänar dem inte: på sin höjd utnyttjar han dem!

Var inte en av dem som har sitt eget hem ostädat, men som försöker lägga sig i hur andra skall sköta sina hem.

Men … tror du verkligen att du vet allt för att du har anförtrotts en ledande ställning?

- Hör noga på: en god ledare "vet" att han kan, att han måste lära sig av andra.

Samvetsfrihet? Nej! - Hur mycket ont har inte detta beklagliga misstag medfört för såväl folk som enskilda, då det tillåter att man handlar mot sina innersta ingivelser.

"Samvetenas" frihet däremot - ja! Det betyder att man är skyldig att följa sina inre befallningar … men först efter att ha fått en grundlig utbildning!

Att styra är inte att tukta.

Du, som innehar den där ledande positionen, bör tänka på att även de starkaste och effektivaste redskapen blir kantstötta, utslitna och oanvändbara om de behandlas vårdslöst.

Om beslut i ledningsfrågor fattas lättvindigt av en enda person, präglas de alltid, eller nästan alltid, av en ensidig syn på problemen.

- Hur väl förberedd du än är och hur stor talang du än har måste du lyssna på dem som tillsammans med dig har uppgiften att leda.

Lyssna aldrig till anonyma anklagelser: sådant härstammar från uslingar.

Ett råd för att styra väl: man måste ta de mänskliga resurserna som de är, hjälpa dem att förbättras och aldrig förakta dem.

När du tar itu med problem, så var aldrig så överdrivet rättvis att du glömmer bort kärleken till nästan.

En kedjas hållbarhet beror på dess svagaste länk.

Säg inte om någon av dina underordnade att han inte duger.

- Det är du som inte duger: för att du inte kan placera honom där han kan vara till nytta.

Sträva inte efter att bli lovordad. Tänk istället på dina skyldigheter, hur du skall uppfylla dem effektivt och med vilka medel. - Då kommer du inte att sträva efter att erhålla ämbeten, och om något dyker upp så kommer du att ta det för vad det är: en börda att bära i människornas tjänst.