Texter på ämnet

Vilken sprudlande glad blick Jesus måste ha haft! Och samma glimt i ögat måste även Jungfru Maria ha haft, som inte kunde hålla inne med sin glädje - Magnificat anima mea Dominum! Hennes själ prisar Herren från den stund som hon bär honom inom sig och har honom vid sin sida.

Moder! Må vi, liksom du, ha vår glädje i att vara tillsammans med honom och i att kunna hålla i honom.

När jag talar om "vänskapens apostolat" menar jag "personlig" vänskap, självuppoffrande, ärlig: på tu man hand, från hjärta till hjärta.

När det känns tungt att ge någon ett handtag, att göra någon en tjänst, tänk då på att den du hjälper är ett av Guds barn, kom ihåg att Herren har befallt oss att älska varandra.

- Och mer än så: fördjupa varje dag denna evangeliska uppmaning. Hejda dig inte på ytan. Dra konsekvenserna - det är mycket enkelt - och rätta varje ögonblick ditt uppförande efter dessa krav.

Man lever så jäktigt nu för tiden att kärleken till nästan har blivit ett sällsynt fenomen i dagens värld, trots att man - åtminstone med läpparna - bekänner Kristus.

- Jag kan hålla med om det. Men vad gör du, som är katolik och därför skall identifiera dig med honom och gå i hans fotspår? Han har sagt åt oss att vi skall föra hans lära till alla - alla! - folk och i alla tider.

Människor har i alla tider samarbetat för att utföra gemensamma uppdrag och öden.

- Betyder "det enda ödet", den eviga lyckan, mindre för män och kvinnor av i dag?

Du förstod vänskapens innebörd, då du kände dig som en herde för en liten hjord som du hade övergivit men som du nu försökte återförena, beslutad att ägna dig åt att tjäna var och en.

Du får inte vara så passiv. Du måste förändras och bli en riktig vän för dina vänner: "hjälpa dem". Först och främst med ditt uppförande som exempel. Sedan med råd och med det inflytande som nära vänskap ger.

Du blev hänförd av den broderliga anda och det kamratskap som du upptäckte helt oväntat … - Det är klart: det är något som du hade drömt om intensivt men som du aldrig hade sett. Du hade inte sett det för att människor glömmer att de är bröder till Kristus, denne vår älskvärde Bror som gav sitt liv för andra, för alla och för var och en, villkorslöst.

Du har haft stor tur då du funnit sanna lärare, verkliga vänner, som utan förbehåll har lärt dig allt som du velat veta: du har inte behövt använda dig av några "knep" för att "stjäla" deras kunskap, för de har visat dig den enklaste vägen, trots att det kostat dem hårt arbete och lidande att upptäcka den … Nu är det din tur att göra detsamma, med den ene, med den andre, med alla!

Tänk noga på det här och handla därefter: De där personerna som tycker att du är otrevlig kommer att sluta tycka det när de upptäcker att du verkligen tycker om dem. Det hänger på dig.

Det räcker inte med att vara god: det måste synas att man är det. Vad skulle du säga om en rosenbuske som det bara växte taggar på?

För att de som är ljumma skall värmas upp, är det nödvändigt att de omges av entusiasmens eld.

Många skulle kunna ropa till oss: Beklaga er inte över mitt tillstånd. Visa mig vägen för att komma ur den här situationen som gör er så ledsna!

Ibland försöker du rättfärdiga dig själv genom att försäkra att du är tankspridd, frånvarande eller att du till din karaktär är torr, reserverad. Och du tillägger att därför känner du inte ens dem som du lever tillsammans med väl.

- Hör här: Visst är det så att den undanflykten inte ger dig ro?

Jag rådde dig till att ha ett mycket övernaturligt perspektiv på alla detaljer i ditt vardagliga liv. Och omedelbart därefter tillade jag: samvaron erbjuder dig många tillfällen till det under dagens lopp.

Att leva kärleken innebär att man respekterar andras mentalitet; att man fylls av glädje för deras vandring mot Gud …, utan att begära att de skall tänka som man själv gör eller att de skall ansluta sig till den väg man själv går.

- Jag påpekade följande: dessa annorlunda vägar är parallella; om man följer sin egen väg, kommer var och en att nå fram till Gud …; fördjupa dig inte i jämförelser eller i önskningar om att få reda på vem som når högst: det saknar betydelse, vad som är viktigt är att vi alla når målet.

Du säger att han är full av brister! Bra … Men förutom att de som är fullkomliga bara finns i himlen, släpar även du på dina brister och ändå står de ut med dig, och inte nog med det, de uppskattar dig: för de tycker om dig med den kärlek som Jesus Kristus hyste för de sina, som bar på en nog så rejäl last av elände!

- Lär dig av det!

Du klagar på att han inte visar förståelse … - Jag är säker på att han gör vad som är möjligt för att förstå dig. Men du, när anstränger du dig lite för att förstå honom?

Okej, jag håller med. Den där personen har uppfört sig illa, hans uppförande är klandervärt och ovärdigt. Han visar sig inte besitta några goda egenskaper.

- Mänskligt sett förtjänar han bara förakt!, tillade du.

- Jag vidhåller att jag förstår dig, men jag håller inte med om ditt sista påstående. Det där småaktiga livet är heligt: Kristus har dött för att återlösa det! Om han inte föraktade det, hur kan du då våga göra det?

Om din vänskap sjunker så lågt att du blir delaktig i andra människors eländigheter, är den ingenting annat än sorglig maskopi, som inte förtjänar den minsta uppskattning.

Livet, som i sig är snävt och osäkert, blir verkligen svårt ibland. Men det kommer att bidra till att göra dig mer övernaturlig, till att du kommer att se Guds hand, och då kommer du att bli mer mänsklig och förstående gentemot din omgivning.

Ju större myndighet man har, desto mer kan man efterskänka. En vanlig domare måste döma - även med hänsyn till förmildrande omständigheter - en åtalad som befunnits vara skyldig och har erkänt Ett lands högsta myndigheter kan ibland benåda eller utfärda amnestier. Gud förlåter alltid en ångerfull själ.

"Genom er har jag sett Gud, som glömde mina dåraktigheter och mina förolämpningar och tog emot mig med en Faders kärlek". Så skrev en ångerfull förlorad son på 1900-talet till de sina, när han återvänt till fadershuset.

Det var mycket ansträngande för dig att avlägsna och glömma dina små bekymmer, dina personliga förhoppningar: futtiga och få, men djupt rotade.

- Däremot är du numera mycket säker på att dina förhoppningar står till dina bröder och att du skall ägna dig åt dem, bara åt dem, för att du har lärt dig att upptäcka Jesus Kristus i din nästa.

"Hundrafalt!" … Vad du för några dagar sedan kom att tänka på Herrens löfte!

- Jag försäkrar dig om att du kommer att finna detta "hundrafalt" i det brödraskap som man lever bland dina kamrater i apostolatet.