Texter på ämnet

Främja din anda av självtukt i detaljer av kärlek till nästan, och ansträng dig för att göra vägen till helighet mitt i världen angenäm för alla: ett leende kan ibland vara det bästa uttrycket för botgöringsandan.

Upprepa i din personliga bön följande, när du känner köttets svaghet: Herre, ge mig ett kors för denna min stackars kropp, som blir trött och gör uppror!

För att bevara den heliga renheten, ett obefläckat liv, måste du älska och utöva den dagliga självtukten.

Vad den där uppoffring som den helige Ande föreslår kostar på! Se i lugn och ro på ett krucifix … och du kommer att älska denna gottgörelse.

Spikas fast på Korset! Denna längtan kom som ett nytt ljus upp i denna själs sinne, hjärta och på hans läppar, många gånger.

Spikas upp på Korset? Vad svårt det är! sade han till sig själv. Och ändå kände han mycket väl till

vägen: agere contra! — förneka sig själv. Därför bönföll han: Hjälp mig, Herre!

Vi bör ta emot självtukt med samma sinnelag som Jesus Kristus hade under sitt heliga lidande.

Självtukt är en nödvändig förutsättning för allt apostolat och för att fullkomligt genomföra varje apostoliskt verk.

För att närma dig Gud, för att flyga ända upp till Gud, behöver du bönens och gottgörelsens starka och generösa vingar.

Att älska Korset är att kunna försaka sig med glädje av kärlek till Kristus, trots att det är ansträngande och för att det är ansträngande … du saknar inte erfarenhet av att de båda är förenliga.

Botgöringsandan går inte ut på att vissa dagar göra stora botövningar för att sedan lägga dem åt sidan andra dagar.

Botgöringsanda är att kunna övervinna sig själv alla dagar och erbjuda saker — stora och små — av kärlek och utan att göra väsen av det.

Du kommer att uppnå samma grad av helighet, som du uppnår av självtukt för Kärlekens skull.