Texter på ämnet

Se till att du dagligen och generöst bemödar dig, glatt och diskret, om att tjäna dina medmänniskor och göra deras liv behagligt.

Att handla så visar verkligen Jesu Kristi kärlek.

Visst skall du ha uppoffringar som du brukar utföra som en vana, men låt dem inte bli en fix idé!

De måste inte nödvändigtvis inskränka sig till att alltid vara desamma: det som måste vara konstant, vanligt, invant — utan rutin — är andan av självtukt.

Heligheten är lika flexibel som smidiga muskler. Den som vill bli helig kan, medan han gör något som innebär självtukt, uppföra sig så att han kan underlåta — om det inte förolämpar Gud — något annat som är lika ansträngande och tacka Gud för den bekvämligheten. Om vi kristna skulle agera annorlunda, skulle vi riskera att bli stela, livlösa, som trasdockor.

Heligheten är inte stel som kartong: den kan le, ge vika, vänta. Heligheten är liv: övernaturligt liv.

Må du kunna uppfylla den föresats du har fattat: "Att dö bort från mig själv lite grand varje dag".

Till och med den minsta uppoffring tycker du är ett hjältedåd. Ibland använder sig Jesus av dina "konstigheter", av din småaktighet, för att du skall tukta dig och göra en dygd av nödvändigheten.

Vi bör vare dag slipa vår sträva yta på samma sätt som när man bearbetar en sten eller snidar i trä: Ta bort brister ur vårt personliga liv med botgöringsanda, med små uppoffringar, som finns av två slag: aktiva — dem som vi själva söker upp, som små blommor vi plockar under dagens lopp — och passiva, som kommer utifrån och som vi har svårt att acceptera. Sedan lägger Jesus Kristus till det som saknas.

Vilken underbar avbild av den Korsfäste du kommer att bli, om du besvarar nåden generöst, glatt, helt och hållet.

Botgöringsandan består huvudsakligen i att dra nytta av det rikliga överflödet av små saker — handlingar, försakelser, uppoffringar, tjänster vi kan utföra — som vi möter varje dag längs vår väg, och göra dem till akter av kärlek, botfärdighet, självtukt, och därigenom göra en liten blombukett av dem vid dagens slut: en vacker bukett som vi erbjuder Gud!

Den bästa offerandan är att vara uthållig i ett påbörjat arbete: såväl när man utför det med entusiasm som när man utför det motvilligt.

Låt din andlige ledare bedöma din självtuktsplan så att han kan moderera den.

Men att moderera betyder inte alltid att minska självtukten, den kan även ökas, om han anser det lämpligt. Och acceptera det, oavsett vilket det är!

Självtukten skall vara lika konstant som hjärtats slag: då kommer vi att vara herrar över oss själva och leva i Jesu Kristi kärlek till andra människor.

Om vi förenar våra småsaker — obetydliga och stora motgångar — med Herrens stora lidanden, han som är Offret — det enda Offret! — kommer deras värde att öka och bli en skatt, och då tar vi gärna och generöst på oss Kristi kors.

Då finns ingen sorg som inte snabbt kan övervinnas; och inget eller ingen kan ta ifrån oss friden och glädjen.