Texter på ämnet

Barn: brinner du inte av längtan efter att få alla att älska Honom?

Snälla barn: se hur jordiska älskande kysser blommor, brev eller andra saker som påminner dem om den de älskar!…

Och du, skulle du någonsin kunna glömma att du alltid har … Honom vid din sida? — Skulle du kunna glömma … att du kan äta Honom?

Ett oförståndigt barn gråter och stampar med fötterna i marken när hans kärleksfulla mor sticker en nål i hans finger för att ta bort en sticka som satt sig i det … Ett förståndigt barn ser däremot, kanske med ögonen fulla av tårar — för köttet är svagt — med tacksamhet på sin goda mor som får honom att lida lite för att undvika en större skada.

Jesus, gör mig till ett förståndigt barn.

Ta dig till Betlehem, närma dig barnet, vagga det, säg många innerliga saker till det, tryck det mot ditt hjärta …

Jag talar inte om barnsligheter: jag talar om kärlek! Och kärleken tar sig uttryck i gärningar: i din själs innersta kan du mycket väl omfamna det.

Låt oss påminna Jesus om att vi är barn. Och barn, små och enkla barn, måste anstränga sig mycket för att ta sig uppför ett trappsteg! Barnet står där och det verkar som om det bara slösar tid. Till sist har det tagit sig upp för trappsteget. Och så ett trappsteg till. Med händer och fötter, ja med hela kroppen skjuter det på och når en ny triumf: ännu ett trappsteg. Och så är det dags att börja om igen. Vilka ansträngningar! Nu är det bara en liten ansträngning kvar … men, då snubblar barnet och aj! … så bär det av nedför! Blåslaget och gråtande med stora tårar börjar det stackars barnet på nytt sin väg uppåt.

Så är det med oss, Jesus, när vi är ensamma. Ta oss i dina tillgivna armar, som en stor och god Vän till det enkla barnet. Lämna oss inte innan vi är uppe; och då — o, då — kommer vi att kunna besvara din barmhärtiga Kärlek, med barnslig djärvhet, och säga dig, ljuve Herre, att förutom Maria och Josef, finns det inte och kommer inte att finnas någon dödlig — och det har funnits en hel del galningar — som älskar dig som jag älskar dig.

Jag har rått dig till att inte skämmas över att göra små barnsligheter: så länge som du inte gör dessa små handlingar av rutin, kommer de inte att vara fruktlösa.

Ett exempel: låt oss anta att en människa som följer det andliga barnaskapets väg varje kväll då det är dags att sova, känner sig manad att lägga och stoppa om en madonna i trä.

Förnuftet gör uppror mot en sådan handling, för den förefaller vara uppenbart onödig. Men en liten själ, som rörs av nåden, ser mycket väl att ett barn skulle handla så, av kärlek.

Den manliga viljan, som alla de som är barn i anden har, gör då uppror och tvingar förnuftet att ge upp … Och om den där barnsliga människan varje dag fortsätter att stoppa om madonnan, så gör hon även varje dag en liten barnslighet som är fruktbar i Guds ögon.

När du helt uppriktigt är ett barn och går längs barnaskapets väg — om Herren för dig längs den vägen — kommer du att vara oslagbar.

Du bör uppleva en angelägen nödvändighet att se dig själv liten, i avsaknad av allt, svag. Då kommer du att överlämna dig i vår himmelska moders famn med bönesuckar, med tillgivna blickar, med Mariaandakter … som är rotade i den barnaskapets anda som är din.

Hon kommer att beskydda dig.

Nöj dig inte med att tala med Tröstaren, lyssna till honom!

Begrunda i din bön att det andliga barnaskapets liv, som gav dig en djup insikt om att du är Guds barn, fyllde dig med ett barns kärlek till Fadern; tänk på att du först gick genom Maria till Jesus, som du tillber som en vän till honom, som hans bror, som den som älskar honom …

Sedan du tagit det här rådet till dig, förstår du att du hittills visste att den helige Ande har sin boning i din själ för att helga den … men att du inte hade "begripit" denna sanning om hans närvaro. Du behövde det där rådet: nu känner du Kärleken inom dig; och du vill umgås med honom, vara hans vän, hans förtrogne … göra det lättare för honom att städa, rycka upp, sätta i brand …

Jag klarar det inte, tänkte du. — Lyssna till honom, upprepar jag. Han skall ge dig kraft, han kommer att göra allt, om du vill … och visst vill du!

Be till honom: Gudomlige Gäst, Mästare, Ljus, Vägledare, Kärlek: må jag välkomna dig och lyssna till din undervisning, och upptändas och följa dig och älska dig.

Du är säker på att det var Gud som fick dig att tydligt inse att du bör återgå till de barnsligaste småsakerna i ditt tidigare inre liv; och härda ut i månader och rentav år med dessa hjältemodiga bagateller som du har beslutat dig för att utföra av Kärlek, även om din vilja är kall; dina känslor, som så ofta är för slöa för att inse vad som är gott, saknar i det här avseendet betydelse.

Var inte rädd för att vara krävande mot dig själv. Många människor gör så i det fördolda, för att bara Herren skall stråla fram.

Jag skulle vilja att du och jag reagerade som den där personen — som uteslutande ville tillhöra Gud — gjorde på den heliga Familjens högtid, som då firades under trettondagsoktaven.

— "Jag saknar inte små kors. I går gjorde ett av dem så ont att jag grät, och idag har det fått mig att betrakta att min fader och herre den helige Josef och min moder den heliga Maria inte ville att ’deras barn’ skulle sakna en present från dem till de tre vise männens högtid.⁶ De gav mig inre ljus att erkänna min otacksamhet gentemot Jesus, hur lite jag motsvarar nåden, och vilket enormt misstag det är att jag med mitt tarvliga uppträdande motsätter mig Guds heliga vilja, som vill att jag skall vara hans redskap".