Texter på ämnet

I en kristens liv bör "allt" vara för Gud: även de personliga svagheterna — när de korrigerats! Herren förstår och förlåter.

Idag har jag återigen bett full av förtröstan, och begärt följande: "Herre, gör så att vi inte grämer oss över gamla fall, som du har förlåtit, och inte heller över risken att vi åter kan falla; gör så att vi överlämnar oss i dina barmhärtiga händer; låt oss komma till dig med vår längtan efter helighet och apostolat, som gömmer sig likt glöd under en skenbar kylas aska …

Herre, jag vet att du bönhör oss." Säg det till Honom du också.

Det finns tillfällen då du — berövad den där föreningen med Herren som gav dig ständig bön, även när du sov — verkar göra motstånd mot Guds vilja.

Det är svaghet, du vet det väl: älska Korset; bristen på så många saker som världen anser vara nödvändiga; det som hindrar dig från att börja eller … fortsätta längs vägen; din egen litenhet eller din andliga obetydlighet.

Uppoffra — med en handlingskraftig vilja — det som tillhör dig och de dina: mänskligt sett är det inte lite; med övernaturligt ljus är det ingenting.

Ja, du har rätt: vilket djupt i ditt elände! Om det bara hade hängt på dig, var hade du då befunnit dig nu, var hade du hamnat? …

"Bara en kärlek full av barmhärtighet kan fortsätta att älska mig", medgav du.

Trösta dig: Han kommer inte att neka dig sin kärlek eller sin barmhärtighet, om du söker Honom.