Texter på ämnet

Jag håller med, du har handlat fel av svaghet. Men jag förstår inte varför du inte reagerar med ett upplyst samvete: du får inte göra onda saker och säga — eller tro — att de är heliga, eller att de saknar betydelse.

Om jag vore spetälsk, skulle min mor omfamna mig. Utan rädsla eller tvekan skulle hon kyssa mina sår.

Nå, och den heliga Jungfrun? Då vi känner att vi är spetälska, att vi är täckta av sår, skall vi ropa: Moder! Och vår Moders beskydd är som en kyss på såren, som gör att vi tillfrisknar.

När du fallit, eller när du känner dig tyngd under bördan av din bristfällighet, så upprepa följande med säkert hopp: Herre, se, jag är sjuk; Herre, kom och bota mig, du som av kärlek dog för mig på korset.

Jag upprepar: ha förtröstan, fortsätt ihärdigt att åkalla hans älskvärda hjärta. Han kommer att återge dig hälsan, som han gjorde för de spetälska i evangeliet.

Så här gick tankarna i din bön: "Mina brister tynger mig, men de överväldigar mig inte för jag är en Guds son. Att gottgöra. Att älska … Och — tillade du — jag vill använda mig av min svaghet som den helige Paulus, övertygad om att Herren inte överger dem som förtröstar på honom".

Fortsätt så, försäkrade jag dig, för — med Guds nåd — kommer du att lyckas, och du kommer att övervinna dina brister och din småaktighet.

Ångerfullt säger du till mig: "Jag ser så mycket elände i mig själv! Jag är så trög och släpar på så mycket begär, att jag får intrycket av att aldrig ha gjort någonting för att närma mig Gud. Att börja, börja: Herre, alltid i början! Jag skall ändå se till att anstränga mig av hela min själ varje dag".

Må han välsigna dina ansträngningar.