Texter på ämnet

Du vill gå i Kristi fotspår, ikläda dig hans klädnad, identifiera dig med Jesus: se då till att göra din tro handlingskraftig och offervillig, ägna dig åt att tjäna, gör dig kvitt allt som stör.

Lasaros uppstod därför att han hörde Guds röst: och genast ville han ta sig ur sitt tillstånd. Om han inte hade "velat" röra sig, hade han dött på nytt.

En uppriktig föresats: att alltid tro på Gud, att alltid hoppas på Gud, att alltid älska Gud … som aldrig överger oss, även om vi är i upplösningstillstånd som Lasaros.

Vi saknar tro. Den dag vi lever denna dygd — med förtröstan på Gud och hans moder — kommer vi att vara modiga och lojala. Gud, som är den Gud han alltid har varit, kommer att göra under genom oss.

Ge mig, o Jesus, denna tro som jag verkligen önskar mig! Min moder och Fru, heliga Maria, få mig att tro!

Om det finns berg, hinder, oförståelse, intriger som satan önskar och Herren tillåter, måste du ha tro, tro som tar sig uttryck i gärningar, tro som tar sig uttryck i offer, tro som tar sig uttryck i ödmjukhet.

Inför apostolatets skenbara fruktlöshet börjar du känna de första tecknen på en våg av modlöshet, som din tro avvisar med kraft … Men du märker att du behöver mer tro, en ödmjuk, levande och handlingskraftig tro.

Du, som önskar människornas frälsning, bör ropa som den far vars sjuke son var besatt av djävulen: Domine, adiuva incredulitatem meam! — Herre, hjälp min otro.

Tvivla inte: miraklet kommer att upprepas.

Lev din tro med glädje, nära förenad med Jesus Kristus. — Älska honom på riktigt — på riktigt, på riktigt! — och du kommer att vara en huvudperson i det stora Kärleksäventyret, för du kommer att bli mer förälskad för varje dag som går.

Den som inte ständigt överlåter sig åt Jesus Kristus har inte en levande tro.

Att tänka på Kristi död blir en uppmaning för oss att betrakta vår vardagliga verksamhet med fullständig uppriktighet och att ta den tro vi bekänner oss till på allvar.

Det skall vara ett tillfälle för att tränga djupare in i Guds kärleks djup och därigenom kunna visa den — i ord och handling — för våra medmänniskor.

Du växte inför svårigheterna i apostolatet då du bad så här: "Herre, du är den du alltid har varit. Ge mig en tro som hos de män som har kunnat motsvara din nåd och utföra — i ditt namn — stora mirakler, verkliga underverk …" — Och du avslutade: "Jag vet att du kommer att göra det; men jag vet även att du vill att man skall be dig, att du tycker om att man söker dig, att vi knackar kraftigt på ditt hjärtas dörr".

Till sist förnyade du ditt beslut att framhärda i ödmjuk och förtröstansfull bön.

Ibland verkar den närmaste framtiden vara full av bekymmer, om vi förlorar det övernaturliga perspektivet på saker och ting.

Därför behövs tron, min son … och fler gärningar. Då är det säkert att Gud vår Fader fortsätter att lösa dina problem.

Kristen optimism är varken en sötsliskig optimism eller en mänsklig förhoppning om att allt skall gå bra.

Det är en optimism som har sina rötter i att vi är medvetna om att vi är fria och säkra på nådens kraft; en optimism som får oss att vara krävande gentemot oss själva och att anstränga oss för att varje ögonblick besvara Guds kallelse.

Rannsaka uppriktigt ditt sätt att följa Mästaren. Tänk efter om du har hängivit dig på ett officiellt och torrt sätt, med en tro som inte är medryckande; om det varken finns ödmjukhet, offer eller gärningar under loppet av din dag; om du bara har en fasad att visa upp och du inte är uppmärksam på minsta detalj i varje ögonblick … kort sagt, om du saknar Kärlek.

Om det är så, kan du inte vara förvånad över att du saknar genomslagskraft. Reagera omedelbart, hand i hand med Jungfru Maria!