Texter på ämnet

Tro, glädje, tillförsikt. Men var inte så dåraktig att du blundar för verkligheten.

"Fader" sade den unge mannen till mig, en duktig student vid La Central⁹ (vad har det väl blivit av honom?). "Jag tänkte på vad du sade …, att jag är en Guds son! Jag kom på mig själv på gatan med högburet huvud och full av 'stolthet' … Guds son!" Jag rådde honom med gott samvete att uppmuntra den stoltheten.

Vad folk anstränger sig för sina jordiska angelägenheter! Drömmar om ära, viljan att bli rik, sinnliga begär. Män och kvinnor, rika och fattiga, gamla och vuxna och ungdomar och till och med barn: alla lika.

När du och jag kommer att anstränga oss lika mycket för våra själsliga angelägenheter, kommer vi att ha en tro som lever och verkar: och det kommer inte att finnas något hinder som vi inte kan övervinna i våra apostoliska företag.

En levande och innerlig tro. Som Petrus tro. Om du har en sådan, så kommer du - det har Han sagt - att kunna försätta berg, mänskligt sett oövervinnerliga hinder som reser sig i vägen för ditt apostolat.

En del går genom livet som genom en tunnel och upptäcker aldrig ljuset, tryggheten och värmen från Trons sol.

Du känner en väldig tro … Den som ger dig tron kommer även att ge dig medlen.

Tro. Det är sorgligt att se att många kristna ofta och gärna har den på sina läppar, men väldigt sällan i sina handlingar.

Det verkar nästan som om det vore en dygd som man bara talar om, men inte lever.

Jag är inte "mirakelsjuk". Jag sade till dig att undren i Evangelierna räcker mer än väl för att kraftfullt styrka min tro. Men jag tycker synd om kristna - även fromma, "apostoliska!" sådana - som småler när de hör talas om utomordentliga vägar, om övernaturliga händelser. Jag skulle vilja säga till dem: Ja, även nuförtiden sker under. Vi skulle också utföra mirakel om vi hade tro!

Si habueritis fidem sicut granum sinapis! - Om ni bara hade tro så stor som ett senapskorn! … Vilket löfte ryms inte i detta Mästarens utrop!

Gud är alltid densamme. Det som behövs är troende människor, för att de under som vi läser om i den heliga Skrift skall förnyas.

Ecce non est abbreviata manus Domini - Se, Herrens arm, hans makt, har inte försvagats.

De är inte troende. Men de är vidskepliga. Vi blev pinsamt roade av den där inflytelserike mannen som blev orolig när han hörde ett visst ord, som i sig inte betyder någonting särskilt och är harmlöst, men som för honom var ett dåligt omen, eller när han såg en svart katt gå över gatan.

Omnia possibilia sunt credenti - Allt är möjligt för den som tror. Det är Kristi ord.

Varför säger du inte till honom i likhet med apostlarna: Adauge nobis fidem - Öka min tro?