Texter på ämnet

Önska ingenting för egen räkning, vare sig av godo eller av ondo: önska dig bara det som Gud vill.

Oavsett vad det är, i den mån det kommer ur Guds hand, oavsett hur ont det kan verka vara i människors ögon, kommer du att med Guds hjälp tycka att det är bra, mycket bra! Och du kommer att med ständigt större övertygelse säga: Et in tribulatione mea dilatasti me … et calix tuus inebrians, quam preclarus est! — jag har fröjdats i nöden … vad underbar din kalk är, som berusar hela mitt väsen!

Jesus, ge mig Kors utan någon Simon från Kyrene. Nej, jag uttrycker mig illa: jag kommer att behöva din nåd, din hjälp, som för allt annat; var du min Simon från Kyrene. Med dig, min Gud, finns ingen prövning som skrämmer mig …

Men om Korset skulle bestå i leda, i sorg? — Herre, jag säger dig att med dig skulle jag gläda mig över att vara ledsen.

Så länge som jag inte förlorar Dig, kommer inget lidande att vara lidande för mig.

Ett oförståndigt barn gråter och stampar med fötterna i marken när hans kärleksfulla mor sticker en nål i hans finger för att ta bort en sticka som satt sig i det … Ett förståndigt barn ser däremot, kanske med ögonen fulla av tårar — för köttet är svagt — med tacksamhet på sin goda mor som får honom att lida lite för att undvika en större skada.

Jesus, gör mig till ett förståndigt barn.

Vi bör vare dag slipa vår sträva yta på samma sätt som när man bearbetar en sten eller snidar i trä: Ta bort brister ur vårt personliga liv med botgöringsanda, med små uppoffringar, som finns av två slag: aktiva — dem som vi själva söker upp, som små blommor vi plockar under dagens lopp — och passiva, som kommer utifrån och som vi har svårt att acceptera. Sedan lägger Jesus Kristus till det som saknas.

Vilken underbar avbild av den Korsfäste du kommer att bli, om du besvarar nåden generöst, glatt, helt och hållet.

Betrakta och upplev Kristi lidande, tillsammans med honom: håll fram — många gånger om dagen — dina skuldror då man gisslar honom, håll fram ditt huvud för törnekronan. — Där jag kommer ifrån säger man att "kärlek återgäldas med kärlek".

Det finns tillfällen då du — berövad den där föreningen med Herren som gav dig ständig bön, även när du sov — verkar göra motstånd mot Guds vilja.

Det är svaghet, du vet det väl: älska Korset; bristen på så många saker som världen anser vara nödvändiga; det som hindrar dig från att börja eller … fortsätta längs vägen; din egen litenhet eller din andliga obetydlighet.

Uppoffra — med en handlingskraftig vilja — det som tillhör dig och de dina: mänskligt sett är det inte lite; med övernaturligt ljus är det ingenting.

Att älska Korset är att kunna försaka sig med glädje av kärlek till Kristus, trots att det är ansträngande och för att det är ansträngande … du saknar inte erfarenhet av att de båda är förenliga.

Var inte rädd för att vara krävande mot dig själv. Många människor gör så i det fördolda, för att bara Herren skall stråla fram.

Jag skulle vilja att du och jag reagerade som den där personen — som uteslutande ville tillhöra Gud — gjorde på den heliga Familjens högtid, som då firades under trettondagsoktaven.

— "Jag saknar inte små kors. I går gjorde ett av dem så ont att jag grät, och idag har det fått mig att betrakta att min fader och herre den helige Josef och min moder den heliga Maria inte ville att ’deras barn’ skulle sakna en present från dem till de tre vise männens högtid.⁶ De gav mig inre ljus att erkänna min otacksamhet gentemot Jesus, hur lite jag motsvarar nåden, och vilket enormt misstag det är att jag med mitt tarvliga uppträdande motsätter mig Guds heliga vilja, som vill att jag skall vara hans redskap".

Vi kan inte vara — vi får inte vara! — sötsliskiga kristna: i denna värld finns med nödvändighet smärta och kors.

I detta vårt liv måste man räkna med korset. Den som inte räknar med korset är inte kristen … och kommer inte att kunna undvika mötet med "sitt kors", som kommer att få honom att förtvivla.

Nu när korset är på allvar, tungt, ordnar Jesus allt på ett sätt som fyller oss med frid: han gör sig till vår Simon av Kyrene för att bördan skall kännas lätt.

Säg då till honom, full av förtröstan: Herre, vad är det här för kors? Ett kors utan kors. Från och med nu, med din hjälp, då jag vet hur jag överlämnar mig åt dig, kommer alla mina kors alltid att vara sådana.

Förnya i din själ denne väns gamla föresats: "Herre, jag önskar mig lidande, inte skådespel".

Att ha Korset är att vara fylld av glädje: det är att ha dig, Herre!

Korset, det heliga Korset!, är tungt.

Dels finns mina synder. Dels den sorgliga verklighet som är vår moder Kyrkans lidanden; många katolikers likgiltighet, som har en "viljelös vilja"; avståndet — av olika anledningar — som skiljer oss från människor vi älskar; sjukdomar och lidanden, våra egna och andras …

Korset, det heliga Korset!, är tungt. Fiat, adimpleatur …! Må Guds rättvisa och älskvärda vilja ske, uppfyllas, lovas och i evighet upphöjas över allting! Amen. Amen.

När man går längs samma vägar som Kristus; när själen inte resignerar, utan rättar sig efter Korset — antar Korsets form … När man älskar Guds vilja, när man älskar Korset … då, men bara då, är det Han som bär det.

Förena smärtan — det yttre eller inre korset — med Guds vilja genom ett generöst fiat, och du kommer att fyllas av glädje och frid.

Så här bad en präst i stunder av sorg: "Jesus, må det kors komma som Du vill sända: jag tar emot det med glädje redan nu, och välsignar det med mitt prästadömes rika välsignelse".

När du drabbas av ett hårt slag, ett kors, skall du inte bli nedslagen. Tvärtom, du bör tacka Herren med ett glatt ansikte.

Herre — jag upprepar det gärna tusentals gånger: jag vill följa dig, lida med dig i förödmjukelserna och grymheterna på ditt lidandes väg och på ditt Kors.

Jesus, jag vill vara en flammande eld av vanvettig Kärlek! Jag vill att min blotta närvaro skall räcka för att sätta världen i brand, inom en radie av många kilometer, med en eld som inte går att släcka. Jag vill veta att jag är din. Sedan får Korset gärna komma …

Vilken underbar väg! Att lida, älska och tro.

Kärleken till Gud manar oss att beslutsamt bära Korset … att på våra axlar känna hela mänsklighetens tyngd, och att på de villkor som hör till vars och ens stånd och arbete, förverkliga Faderns viljas tydliga och kärleksfulla planer.