Texter på ämnet
På en plats där man talade och lyssnade på musik, vällde bönen upp i din själ med en oförklarlig känsla av tröst. Till slut sade du: Jesus, jag vill inte ha tröst, jag vill ha dig.
Jag kommer aldrig att dela uppfattningen — även om jag respekterar dem som tycker så — att man skall skilja bönen från det aktiva livet, som om de vore oförenliga.
Vi som är Guds barn bör vara kontemplativa: personer som mitt i folkvimlet kan finna själens tystnad i ett konstant samtal med Herren; och titta på honom som man tittar på sin Fader, som man tittar på en Vän som man älskar till vansinne.
Att vi är Guds barn kommer att få oss — jag insisterar — att ha en kontemplativ anda mitt i alla mänskliga aktiviteter — att vara ljus, salt och jäst genom bön, självtukt, troskunskap och yrkesbildning — och att uppnå följande målsättning: Ju djupare vi engagerar oss i världen, desto mer bör vi tillhöra Gud.
Gud har kallat dig till att följa en konkret väg: att delta i alla världens angelägenheter, samtidigt som du — även i ditt yrkesarbete — är förankrad i Gud.
Dokument utskrivet från https://escriva.org/sv/book-subject/forja/44567/ (2024-05-08)