Texter på ämnet

Om du är ett gott Guds barn, så kommer din första och sista tanke varje dag att ägnas åt honom, på samma sätt som ett litet barn behöver sina föräldrars närvaro när det skall gå upp och när det skall lägga sig.

Genom ditt fromhetsliv lär du dig utöva de kristna dygder som bör utmärka dig som Guds barn, som kristen.

Och tillsammans med dessa dygder kommer du även att tillägna dig hela den skala av andliga värderingar som verkar vara små men är stora; ädelstenar som glimmar, som vi bör plocka upp längs vägen för att lägga ned dem vid Guds tron, i människornas tjänst: enkelhet, glädje, lojalitet, frid, små försakelser, obemärkta tjänster, trogen pliktuppfyllelse, vänlighet …

Jag hänför allt till dig, min Gud. Vad skulle det bli av mig utan dig — som är min Fader?

Systemet, metoden, förfarandet, det enda sättet för att leva — ett överflödande liv som ger rik övernaturlig frukt — är att följa den helige Andes råd som vi kan läsa i Apostlagärningarna: omnes erant perseverantes unanimiter in oratione — alla höll ihop under ständig bön.

Utan bön kan man ingenting göra!

Bönen är den kristnes mäktigaste vapen. Bönen gör oss verkningsfulla. Bönen gör oss lyckliga. Bönen ger oss all styrka vi behöver för att hålla Guds bud.

Ja! hela ditt liv kan och bör vara bön.

Den bönens anda som uppfyllde hela Jesu Kristi liv då han vistades bland oss människor lär oss att alla gärningar — stora och små — skall föregås, ledsagas och åtföljas av bön.

Varje dag bör du göra allt du kan för att lära känna Gud, för att "umgås" med honom, för att bli mer förälskad i honom för varje ögonblick som går och för att inte tänka på någonting annat än hans Kärlek och ära.

Du kommer att uppfylla den handlingsplanen, min son, om du inte — av någon som helst orsak! — försummar den tid du har satt av för bön, medvetenheten om Guds närvaro (med bönesuckar och andliga kommunioner för att tända din iver), din

heliga mässa, som du skall delta i med lugn och ro, och ditt arbete, som du skall avsluta väl för Hans skull.

Jag kommer aldrig att dela uppfattningen — även om jag respekterar dem som tycker så — att man skall skilja bönen från det aktiva livet, som om de vore oförenliga.

Vi som är Guds barn bör vara kontemplativa: personer som mitt i folkvimlet kan finna själens tystnad i ett konstant samtal med Herren; och titta på honom som man tittar på sin Fader, som man tittar på en Vän som man älskar till vansinne.

En from människa, som är from utan att vara bigott, utför sina arbetsuppgifter med perfektion, för hon vet att detta arbete är bön som frambärs till Gud.

Att vi är Guds barn kommer att få oss — jag insisterar — att ha en kontemplativ anda mitt i alla mänskliga aktiviteter — att vara ljus, salt och jäst genom bön, självtukt, troskunskap och yrkesbildning — och att uppnå följande målsättning: Ju djupare vi engagerar oss i världen, desto mer bör vi tillhöra Gud.

Äkta guld och diamanter finner man djupt i jordens inre, inte i sin egen handflata.

Din uppgift att helga — dig själv och andra — beror på den iver, den glädje, det dolda, normala, vanliga arbete du dagligen utför.

I vårt vanliga uppträdande behöver vi en kraft som vida överstiger den legendariske kung Midas: han förvandlade allt han rörde vid till guld.

Vi förvandlar — genom kärleken — vårt vardagslivs mänskliga arbete till Guds verk, som kommer att vara för evigt.