Texter på ämnet

Många människor frågar — som om detta skulle rättfärdiga deras beteende — "Varför skulle jag lägga mig i andras liv?"

Därför att det är din plikt som kristen att lägga dig i andras liv för att tjäna dem!

Därför att Kristus har lagt sig i ditt liv, och i mitt!

Så fantastiskt väl den helige Ambrosius ord passar in på Guds barn! Han talar om det åsneföl som var bundet vid åsninnan och som Jesus behövde för att i triumf träda in i Jerusalem, och ger följande kommentar: "Bara en befallning från Herren kunde lösgöra den. Det var Apostlarnas händer som lossade dess band. För att göra någonting liknande krävs ett särskilt sätt att leva och en särskild nåd. Var även du en apostel, så att du kan befria fångar."

Låt mig tillägga en kommentar till den här texten: Hur många gånger behöver vi inte på Jesu befallning lossa band som fjättrar själar för att han behöver dem för sin seger! Må våra händer vara en apostels händer, våra gärningar en apostels gärningar, och vårt liv en apostels liv … Då kommer Gud även att ge oss en apostels nåd för att bryta upp de fastkedjades bojor.

Eftersom alla hederliga yrken kan och bör helgas, har inget Guds barn rätt att säga: jag kan inte verka apostoliskt.

Du är skyldig att nå fram till dem som finns i din omgivning, att väcka dem ur deras dvala, att öppna annorlunda och vida horisonter för deras småborgerliga och egoistiska liv, att heligt krångla till livet för dem så att de glömmer sig själva och förstår sina medmänniskors problem.

Gör du inte det är du inte en god bror till dina medmänniskor, dina bröder, som behöver detta gaudium cum pace — denna glädje och denna frid som de kanske inte känner till eller har glömt.

Jag trodde inte heller att Gud skull välja mig som han gjorde. Men Herren — låt mig upprepa det för dig — ber inte om tillstånd för att "krångla till livet för oss". Han tränger sig på … och så var det med det!

Vi som bär med oss Kristi sanning i hjärtat bör lägga denna sanning i våra medmänniskors hjärtan, huvuden och liv. Motsatsen vore bekvämlighet och dålig taktik.

Tänk på det igen: bad Kristus dig om tillstånd innan han trädde in i din själ? Han lämnade dig friheten att följa honom, men det var han som sökte upp dig, för att han ville det.

Bli inte rädd! Du, som kristen, har rätten och skyldigheten att i människornas själar framkalla den hälsosamma kris som får dem att leva i Guds närvaro.