Texter på ämnet

Försumma inte bruket av broderliga tillrättavisningar, som är ett tydligt bevis på den övernaturliga dygden kärlek till nästan. Det är svårt: det är bekvämare att hålla sig borta. Bekvämare ja, men inte övernaturligt.

Och för dessa underlåtelser kommer du att få avlägga räkenskap för inför Gud.

När du måste göra en broderlig tillrättavisning, skall den vara full av finkänslighet — kärlek till nästan! — till form och i sak, för i det ögonblicket är du Guds redskap.

Om du kan tycka om dina medmänniskor och sprider denna tillgivenhet — Kristi ömma, finkänsliga kärlek — till alla, så kommer ni att stödja varandra: och den som är på väg att falla kommer att känna sig stödd — och manad — av denna broderliga styrka till att vara Gud trogen.

Främja din anda av självtukt i detaljer av kärlek till nästan, och ansträng dig för att göra vägen till helighet mitt i världen angenäm för alla: ett leende kan ibland vara det bästa uttrycket för botgöringsandan.

Se till att du dagligen och generöst bemödar dig, glatt och diskret, om att tjäna dina medmänniskor och göra deras liv behagligt.

Att handla så visar verkligen Jesu Kristi kärlek.

Du bör se till att det "goda humör" — den glädje — som är en frukt av ett inre liv finns där du befinner dig.

Bemöda dig om att ägna dig åt en mycket intressant form av självtukt: att inte låta dina samtal kretsa kring dig själv.

Du sade till mig: "Jag ser att jag inte bara är oförmögen att gå framåt längs vägen, utan även oförmögen att bli frälst — min arma själ! — utan ett nådens mirakel. Jag är kall och — ännu värre — liksom likgiltig: det är som om jag vore en utomstående åskådare av ’mitt fall’, någon som inte bryr sig det minsta om vad han ser. Är dessa dagar måhända fruktlösa?

Och icke desto mindre: min Moder är min moder och Jesus är — vågar jag säga det? — min Jesus! Och det finns heliga människor som i detta nu ber för mig".

Fortsätt gå hand i hand med din Moder, svarade jag dig, och "våga" säga till Jesus att han är din. I sin godhet kommer han att fylla din själ med klart ljus.

Vi är inte goda bröder till våra bröder människorna om vi inte är beredda att handla rätt, även om vår omgivning misstolkar vårt uppträdande och reagerar på ett otrevligt sätt.

Fråga dig ofta: Anstränger jag mig för att bli mer finkänslig i min kärlek till dem jag lever tillsammans med?

Mitt ibland så mycken egoism, så mycken likgiltighet — var och en sköter bara sitt! — minns jag de kraftiga, robusta åsnorna i trä som travade fram på skrivbordet … En av dem hade förlorat ett ben. Men den fortsatte framåt, för den lutade sig mot de övriga.

Minns ständigt att du medverkar till den andliga och mänskliga bildningen för dem som är i din närhet och för alla själar — så långt sträcker sig de heligas välsignade gemenskap — i varje ögonblick: när du arbetar och när du vilar, när man ser dig glad eller bekymrad, när du ber som ett Guds barn, i ditt arbete eller på gatan, och din själsfrid lyser igenom i ditt yttre; när det märks att du har lidit — att du har gråtit — men ler.