Texter på ämnet

Du får inte rikta din lust att kritisera - jag vill tro att det inte rör sig om illvilligt skvaller - mot ditt apostolat och dina bröder. Förlåt om jag säger att din lust att kritisera är ett svårt hinder för ditt övernaturliga företag. Så länge som du bedömer andras arbete utan att ha rätt till det - jag vill tro på dina goda avsikter - utför du inte något positivt alls och hindrar alla andra från att göra framsteg, eftersom din overksamhet blir en förebild.

Du frågar oroligt: "Vad skall jag göra med min kritiska läggning som har så djupa rötter i min karaktär …?" Jag kan lugna dig. Ta papper och penna och skriv ned, enkelt och i förtroende - och kortfattat - vad som tynger dig. Ge lappen till din överordnade och glöm det hela. Han som är ansvarig har även den nåd som tillkommer hans uppgift. Han kommer att beakta dina synpunkter … eller kasta lappen i papperskorgen.

Eftersom din kritik inte är något illvilligt gnat och du har goda avsikter med den, kommer det inte att göra någon skillnad för dig.

Om du känner en impuls att leda människor, så måste du sträva efter att vara sist bland dina bröder, men först bland andra.

Låt se: hur kan du känna dig förolämpad av att någon har större förtroende för vissa personer som han redan tidigare har lärt känna eller som han känner sig stå närmare än dig på grund av personkemi, gemensamma yrkesintressen eller karaktärsdrag? Trots det, undvik även blotta skenet av en partikulär vänskap bland de dina.

Tala aldrig illa om din broder, även om du har många skäl att göra det. Gå först till Jesus i tabernaklet, sedan till prästen, din fader, och lätta ditt hjärta för honom.

Och inte till någon annan.

Efter att ha sett vad många fyller hela sina liv med (prat, prat, prat med alla dess konsekvenser) förefaller mig tystnaden nödvändigare och mera älskvärd. Jag förstår mycket väl, Herre, att du kräver räkenskap för varje lättsinnigt ord.

Frater qui adiuvatur a fratre quasi civitas firma - En broder som hjälps av sin broder är lik en fast stad.

Tänk efter ett tag, och bestäm dig sedan för att alltid leva denna broderlighet som jag ständigt råder dig till.

Om jag inte ser dig utöva den välsignade broderlighet som jag ständigt predikar för dig, måste jag påminna dig om aposteln Johannes hjärtliga ord: Filioli, non diligamus verbo neque lingua, sed opere et veritate - Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning.

Kärlekens kraft! Även er ömsesidiga svaghet kommer att bli ett stöd som upprätthåller er då ni skall uppfylla era plikter, om ni lever den välsignade broderligheten. Som i ett korthus håller korten varandra uppe.

Ser du? Många enstaka trådar som är väl hoptvinnade blir tillsammans till ett starkt rep som kan lyfta enorma tyngder.

Om du och dina bröder håller ihop för att göra Guds vilja, kommer ni att kunna övervinna alla hinder.

Det kommer att bli lättare för dig att uppfylla dina plikter om du tänker på den hjälp du får av dina bröder och på den hjälp som du berövar dem om du inte är trogen.

I ditt apostoliska företag behöver du inte vara rädd för yttre fiender, oavsett hur mäktiga de är. Din verklige fiende är bristen på "barnaskap" och bristen på "broderlighet".

Jag förstår mycket väl att du har roligt åt det förakt som du utsätts för - trots att det kommer från mäktiga fiender - så länge som du vet att du är förenad med Gud och dina bröder i apostolatet.

Vad bryr det dig?