Texter på ämnet

Det finns 4 punkter i »Samtal med Josemaría Escrivá« vars ämne är Kristen kallelse  → arbetets helgelse .

Under många år har Ni sagt och skrivit att lekmännens kallelse har tre aspekter: ”Att helga arbetet, att helga sig i arbetet och att helga andra genom arbetet.” Kan Ni exakt förklara vad Ni menar med att helga arbetet?

Det är svårt att förklara med några få ord eftersom uttrycket ”att helga arbetet” inbegriper grundläggande skapelseteologiska begrepp. Det som jag under fyrtio år har lärt ut är att en kristen bör utföra allt hederligt mänskligt arbete, intellektuellt eller manuellt, med största möjliga fulländning. Detta innebär med mänsklig fulländning (yrkeskunnande) och med kristen fulländning (av kärlek till Guds vilja och till människornas tjänst). Mänskligt arbete som utförs på detta sätt, även om det verkar vara den mest enkla och obetydliga syssla, formar världen på ett kristet sätt. Världens gudomliga dimension synliggörs och vårt mänskliga arbete förenas med det underbara skapelse- och frälsningsarbetet. Arbetet lyfts upp till nådens ordning, det helgas och blir Guds verk, operatio Dei, Opus Dei

När vi påminner de kristna om de underbara orden ur Första Moseboken som berättar att Gud skapade människan till att arbeta, har vi Kristi exempel för ögonen — Kristus som tillbringade nästan hela sitt liv på jorden som hantverkare i en liten by. Vi älskar det mänskliga arbetet som Han bejakade, utvecklade och helgade. I arbetet — i människors ädla och kreativa strävan — finner vi inte endast ett av de högsta mänskliga värden, det oumbärliga verktyget för att uppnå sociala framsteg och rättvisa bland människor, utan också ett tecken på den kärlek Gud hyser till sina skapade varelser, och på människors kärlek till varandra och till Gud. I arbetet ser vi en väg till fullkomlighet, en väg till helighet.

Därför har Opus Deis enda syfte alltid varit att se till att det alltid finns män och kvinnor av alla folkslag och med olika social bakgrund som mitt i världen strävar efter att älska och tjäna Gud och människor i och genom sitt vanliga arbete.

Hur förklarar Ni Opus Deis växande betydelse? Är det budskapet i sig som attraherar, eller är det också en återspegling av den allmänna oro som utmärker vår tid?

Vår Herre väckte till liv Opus Dei 1928 för att påminna kristna om att han, som vi kan läsa i Första Moseboken, skapade människan till att arbeta. Vi vill på nytt framhålla Jesu exempel, han som tillbringade trettio år i Nasaret och arbetade som hantverkare. I Jesu händer blev yrkesarbetet, liknande det som utförs av miljoner människor världen över, en gudomlig uppgift. Det blev ett bidrag till vår återlösning, en väg till frälsning.

Opus Deis anda återspeglar den underbara verklighet, som varit bortglömd under århundraden, att allt hederligt och väl utfört arbete kan förvandlas till en gudomlig handling. Tjänar man Gud finns inga andraklassens arbeten, alla är väldigt viktiga.

För att älska och tjäna Gud behöver man inte göra märkliga eller ovanliga saker. Kristus kallar alla människor, utan undantag, till att vara fullkomliga så som er himmelske Fader är fullkomlig (Matt 5: 48). Att bli helig betyder för de allra flesta människor att helga arbetet, helga sig i arbetet och helga andra genom arbetet. På så sätt kan de möta Gud i sitt vardagliga liv.

Det faktum att arbetet värderas högre i dagens samhälle gör det uppenbarligen enklare för vår tids människor att förstå den aspekt av den kristna budskapet som Verket betonar. Men ännu viktigare är den Helige Andes inflytande. Genom Hans livgivande verkan får vår tid bevittna en stor förnyelserörelse inom hela kristenheten. Om man läser Andra vatikankonciliets dekret, ser man att en viktig del av denna förnyelse just består i uppvärderingen av det vanliga arbetet och av den kristna kallelsen att leva och verka i världen.

Vilken roll har Opus Dei spelat i detta sammanhang och vilken roll spelar det i våra dagar? På vilket sätt samarbetar medlemmarna med andra organisationer inom detta område?

Det är inte min sak att värdera det som Opus Dei med Guds nåd har uträttat. Allt jag kan säga är att Opus Deis målsättning är att uppmuntra de kristna som lever i världen att oberoende av civilstånd eller yrke sträva efter helighet och utöva apostolat.

Dessa kristna är genom sin familj, sina vänner, sitt yrkesarbete och sina ädla strävanden en del av samhällets struktur. Verket har blivit till för att hjälpa dem att förstå att deras liv, så som det nu en gång är, kan bli ett tillfälle att möta Kristus, det vill säga att det är en väg till helighet och apostolat. Kristus är närvarande i varje hederlig mänsklig aktivitet. Den vanlige kristnes liv, som kan tyckas banalt och torftig, kan och bör bli till ett heligt och heliggörande liv.

Med andra ord, om man vill följa Kristus, tjäna Kyrkan och hjälpa andra att inse sin eviga bestämmelse, behöver man inte lämna denna världen eller avlägsna sig från den. Man behöver inte heller ägna sig åt kyrkliga uppgifter. Det räcker med att fullfölja det uppdrag Gud har anförtrott var och en, på den plats och i den miljö som Försynen visar.

Eftersom Gud vill att majoriteten av alla kristna skall förbli i världen och helga den inifrån, är Opus Deis syfte att hjälpa människor att upptäcka att den mänskliga kallelsen, som rör yrkesarbete, familj och samhällsengagemang, inte står i konflikt med den övernaturliga kallelsen, utan tvärtom är en integrerad del av den.

Opus Deis enda och uteslutande uppdrag är att sprida detta budskap — som är ett evangeliskt budskap — till alla som lever och arbetar i världen, oberoende av social bakgrund eller yrke. Och till dem som förstår detta helighetsideal erbjuder Verket den andliga vägledning och den trosundervisning och asketiska och apostoliska träning som de behöver för att kunna förverkliga det i sina egna liv

Opus Deis medlemmar handlar inte som grupp. De handlar individuellt, i frihet och under personligt ansvar. Därför är Opus Dei inte en sluten organisation och vill inte på något vis samla ihop sina medlemmar för att avskärma dem från resten av världen. De kooperativa verken, som är de enda som Opus Dei leder, står öppna för alla slags människor, utan att diskriminera någon på grund av dennes sociala, kulturella eller religiösa bakgrund. Och eftersom medlemmarna bör helga sig i världen, samarbetar de alltid med människor som de lärt känna genom jobbet eller genom engagemang i samhällslivet.

Det är en väsentlig del av den kristna andan att inte bara leva i endräkt med hierarkin — påven och biskoparna — utan att också känna sig förenad med sina trosfränder. Sedan länge är jag av den åsikten att ett av Kyrkans största problem idag är att många katoliker är okunniga om vad katoliker i andra länder eller samhällskikt gör eller tänker. Vi måste på nytt aktualisera det broderskap som de första kristna levde i. På så sätt kommer vi att känna oss förenade med varandra samtidigt som vi lär oss älska mångfalden av individuella kallelser. Det kommer att hjälpa oss att undvika många av de orättvisa och sårande omdömen, som vissa mindre grupper uttalar i katolicismens namn mot bröder i tron, som egentligen handlar ädelt och offervilligt med hänsyn till det egna landets särskilda omständigheter.

Det är viktigt att var och en är trogen sin egen gudomliga kallelse, och på så sätt inte undanhåller Kyrkan nyttan av den särskilda karisma var och en har fått av Gud. Eftersom Opus Deis medlemmar är vanliga kristna, är deras särskilda uppgift att helga världen inifrån, genom att delta i de mest skilda mänskliga aktiviteter. Och eftersom deras medlemskap inte på något sätt ändrar deras ställning i världen, deltar de i församlingsliv, kollektiva religiösa firanden etc. på det sätt de finner lämpligt. Även i denna mening är de vanliga kristna som vill vara goda katoliker.

Emellertid brukar vanligtvis inte Verkets medlemmar ägna sig åt konfessionell verksamhet. Endast i undantagsfall, då hierarkin särskilt ber om det, arbetar en medlem i Opus Dei inom kyrkliga inrättningar. Bakom denna hållning ligger inte en önskan att vara annorlunda och ännu mindre någon ringaktning för sådant arbete. Det är helt enkelt så att de vill ägna sig åt verksamheter som motsvarar kallelsen till Opus Dei. Det finns redan många ordensfolk, präster och även lekmän, som helhjärtat ägnar sig åt kyrkliga uppgifter.

Gud har kallat Opus Deis medlemmar till en annan slags uppgift. Inom ramen för den universella kallelsen till helighet, får Verkets medlemmar ta emot en specifik kallelse att med frihet och under eget ansvar söka helighet och utöva apostolat mitt i världen genom att hänge sig åt en särskild spiritualitet och genom att hela livet ta emot en specifik utbildning. Om de skulle försumma sitt vanliga arbete och istället ta på sig kyrkliga uppdrag, skulle de gudomliga gåvor de fått ta emot vara förslösade. Genom en missriktad önskan att göra omedelbar pastoral nytta, skulle de tillfoga Kyrkan verklig skada. Detta eftersom det skulle finnas färre kristna som helgade sig inom samhällets alla yrken och sysselsättningar, inom de världsliga sysselsättningarnas oändligt stora område.

Dessutom upptar kraven på fortlöpande religiös och yrkesmässig utbildning såväl som tid avsatt till fromhetsövningar, bön och generöst uppfyllande av de plikter som är förenade med hans ställning i livet, varje medlems hela liv. De har helt enkelt ingen tid över.