Texter på ämnet

Ord som i din bön har träffat dig i hjärtat skall du lägga på minnet och uttala ofta och eftertänksamt under dagens lopp.

Du sade en gång till mig att du liknar en trasig väckarklocka som ringer vid fel klockslag: när det är dags för din bön är du kall, tom och torr. När du minst anar det överraskas du däremot av att du ber - ute på gatan, i vardagslivets bekymmer, mitt i stadens larm och trängsel eller i den koncentrerade stillheten i ditt yrkesarbete … Vid fel klockslag? Kanske det, men försumma inte din väckarklockas ringning. Anden blåser vart han vill.

Vänj dig vid att många gånger om dagen upplyfta ditt hjärta i tacksamhet till Gud. För att han ger dig det ena och det andra. För att man har föraktat dig. För att du inte har det du behöver, eller för att du har det.

För att han har gjort sin Moder, som även är din Moder, så vacker. För att han har skapat solen och månen eller det här djuret eller den där växten. För att han har givit den där personen talets gåva och för att du har svårt att få fram ett ord …

Tacka honom för allt, ty allt är gott.

En bönens människa sade: Må Jesus vara målet för våra strävanden, kärleken i våra känslor, vårt samtalsämne och förebilden för vårt handlande.

Folk ser bara den platta ytan, deras blick är tvådimensionell och fäst vid marken. När du börjar leva ett övernaturligt liv, ger Gud dig den tredje dimensionen: djupet, och på köpet relief, tyngd och volym.

Förströelse. Du behöver roa dig! … Så du spärrar upp ögonen för att kunna ta emot all världens synintryck ordentligt, när du inte kisar på grund av din närsynthet … Slut ögonen helt! Skaffa dig ett inre liv, så kommer du att se en bättre och nyare världs härlighet, fylld av oanade färger och konturer. Du kommer att umgås med Gud … bli medveten om ditt elände … och du kommer att bli gudomliggjord … med en delaktighet i Guds natur som genom att föra dig närmare din Fader förstärker ditt broderliga sinne gentemot dina medmänniskor.

Har du sett hur tacksamma barn är? Ta efter dem och säg till Jesus, i medgång och motgång: "Vad snäll du är … vad snäll du är! …".

De orden är - om de sägs med inlevelse - en del av barnaskapets väg som kommer att ge dig frid, med ett begränsat mått av skratt och gråt, men med obegränsad kärlek.