Texter på ämnet

Vad du skrattade när jag rådde dig att ställa din ungdoms år under ärkeängeln Rafaels beskydd, så att han kan föra dig, likt den unge Tobias, till ett heligt äktenskap med en god, vacker och rik kvinna, sade jag skämtsamt.

Och vad fundersam du blev när jag därefter tillade att du även skulle ställa dig under den unge aposteln Johannes beskydd, för det fall att Herren skulle kräva mer av dig.

Du inser att du är eländig. Det är du faktiskt. Trots det - eller rent av just därför - sökte Gud dig.

Han använder sig alltid av otillräckliga redskap: för att man skall se att "verket" är hans.

Av dig begär han endast följsamhet.

Var ett redskap: av guld eller stål, av platina eller järn … stort eller litet, fint eller grovt… Alla är användbara, vart och ett har sitt eget syfte.

Det är så i fråga om materiella föremål: vem kan påstå att snickarens såg gör mindre nytta än kirurgens skalpell? Din plikt är att vara ett redskap.

Jaha. Än sen då? Jag förstår helt enkelt inte hur du kan dra dig tillbaka från detta arbete för själarna - om det inte är på grund av dolt högmod. Du tror att du är perfekt - bara för att Guds eld som drog dig till sig inte bara ger det ljus och den värme som hänför dig, utan ibland även får svaga instrument att ryka.

Arbete … det finns så det räcker. Redskapen får inte mögla. Det finns visst normer för att förebygga mögel och rost. Det gäller bara att tillämpa dem.

Nonne hic est fabri filius? Nonne hic est faber, filius Mariae? - Är det inte snickarens son? Är det inte snickaren, Marias son? Det är mycket troligt att man kommer att tala likadant om dig som man gjorde om Jesus, med lite förvåning och lite hån, om du "definitivt" beslutar dig för att göra Guds vilja, för att vara ett redskap: Men är inte det där …? Tig. Och låt dina gärningar styrka ditt uppdrag.

Nu när du har hängett dig själv, så be Honom om ett nytt liv, om ett "sigill": för att ge stadga åt ditt uppdrag att vara en Guds man.