Texter på ämnet

Missionär. Du drömmer om att bli missionär. Du glöder som Franciskus Xavier och skulle vilja erövra ett välde för Kristus. Kanske Japan, Kina, Indien, Ryssland … Nordeuropas kalla länder, eller Amerika, eller Afrika, eller Australien?

Livnär denna glöd i ditt hjärta, denna hunger efter själar. Men glöm inte att du är mer missionär "genom att lyda". Geografiskt långt borta från dessa missionsområden, arbetar du såväl "här" som "där". Känner du inte - som Franciskus Xavier! - hur din arm domnar efter att du döpt så många människor?

En levande och innerlig tro. Som Petrus tro. Om du har en sådan, så kommer du - det har Han sagt - att kunna försätta berg, mänskligt sett oövervinnerliga hinder som reser sig i vägen för ditt apostolat.

I tider av kamp och motgångar, när kanske "de goda" fyller din väg med hinder, så upplyft ditt apostlahjärta. Lyssna på Jesus som talar om senapskornet och surdegen. Säg till honom: Edissere nobis parabolam - förklara liknelsen för mig.

Då kommer du att känna glädjen av att få se din kommande seger, himlens fåglar kommer att bygga bo i ditt apostolat, som ännu bara har börjat, som ännu är så litet, och hela degen kommer att genomsyras.

Deus meus es tu, et confitebor tibi: Deus meus es tu, et exaltabo te - Du är min Gud, och jag bekänner dig. Du är min Gud, och jag vill upphöja dig.

Ett vackert program …, för en apostel av din kaliber.

Att så. En man gick ut för att så … Så med breda kast, apostoliska själ. Nådens vind kommer att föra med sig utsädet någon annanstans, om plogfåran det faller i inte är värdig … Så, och var säker på att utsädet kommer att slå rot och bära frukt.

Jag kan förstå att du lider av att under din påtvingade sysslolöshet tänka på den stora uppgift som finns kvar att uträtta. Hela världen är för liten för att rymma ditt hjärta, och ändå måste du nöja dig … med ett obetydligt litet rutinjobb.

Men när skall vi annars säga vårt fiat²⁵?

Med glädje välsignar jag dig, min son, för den tro på din apostoliska kallelse som fick dig att skriva: "Utan tvekan är framtiden säker, kanske rentav trots våra insatser. Men det är nödvändigt att vi är ett med föreståndaren – ut omnes unum sint²⁶ – genom bön och offer."