Texter på ämnet

Kan det verkligen vara sant - jag kan helt enkelt inte tro det - att det på jorden inte finns några människor, utan bara bukar?

Frosseri är första steget till orenhet.

Om en delikat och utsökt rätt blir uppäten av ett svin, så omvandlas den i bästa fall bara till fläsk.

Låt oss vara änglar och förädla de idéer som vi tillägnar oss. Eller åtminstone människor, och förvandla vår föda till vackra muskler eller kanske till en mäktig hjärna … som kan förstå och tillbe Gud.

Men … låt oss inte vara djur, som så många andra människor!

Frosseri är en ful last. Tycker du inte att det är en smula lustigt och en aning äckligt att se allvarliga herrar som sitter kring ett bord, koncentrerade som om det rörde sig om en ritual, medan de proppar sina matsmältningsorgan fulla med feta rätter som om det hela vore ett självändamål?

Vid bordet skall du inte tala om maten. Det är ohyfsat och anstår dig inte. Tala om något mera upphöjt - om något själsligt eller intellektuellt - så kommer du att förädla behovet att äta.

Den dag då du reser dig från bordet utan att ha gjort någon liten uppoffring har du ätit som en hedning.

Vanligtvis äter du mer än nödvändigt. Mättnaden, som ofta gör dig däst och illamående, gör att du inte kan känna smaken av övernaturliga skatter och hindrar dig från att tänka.

Vilken stor dygd är inte måttfullheten, även för det jordiska livet!

Du är inte mindre lycklig om du saknar någonting än du skulle vara om du hade för mycket av det.