Texter på ämnet

Om du inte tuktar dig, blir du aldrig en bönens människa.

Den träffande anmärkningen eller vitsen som du avstår från att säga; det vänliga leendet mot någon som stör dig; tystnaden inför orättvisa förebråelser; det välvilliga samtalet med personer du tycker är tråkiga och taktlösa; den dagliga ansträngningen för att ha överseende med besvärliga vanor hos dem du lever tillsammans med … När man gör allt detta uthålligt, är det verkligen en kraftfull inre tuktan.

Säg inte: Den där personen går mig på nerverna. Tänk i stället: Den där personen helgar mig.

Inget ideal blir verklighet utan offer. Förneka dig själv. Det är så ljuvligt att vara ett offer!

Hur ofta föresätter du dig inte att tjäna Gud i någonting … och så måste du nöja dig - i din svaghet - med att erbjuda honom ledsnaden och nedstämdheten över att inte ha kunnat uppfylla en så enkel föresats!

Förlora inte ett tillfälle att ge med dig. Det är svårt … men hur mycket behagar det inte Gud!

Ser du ett fattigt träkors, ensamt, obetydligt och värdelöst … och utan den Korsfäste, så glöm inte att det korset är ditt kors; vardagens kors, dolt, utan glans och tröst … som väntar på sin korsfäste. Och det är du som skall vara dess korsfäste.

Öva självtukt, men plåga inte andra.

Utan självtukt, ingen dygd.

Inre tuktan. Jag tror inte på din inre tuktan, när jag ser att du ringaktar och underlåter att tukta dina sinnen.

Låt oss i detta arma liv tömma lidandets bägare till sista droppen. Vad betyder det väl att lida tio, tjugo eller femtio år … när himmelriket varar för evigt, evigt … evigt? Och framför allt - och det är ett ännu bättre skäl för att lida än det ovannämnda, propter retributionem⁵ - vad betyder det väl att lida, om man lider för att trösta vår Herre, för att behaga honom i en anda av gottgörelse, förenade med honom på Korset - kort och gott: om man lider av Kärlek?

Ögonen! Genom dem kommer mycket ont in i själen. - Hur många har inte gjort samma erfarenhet som David! … Om ni beskyddar blicken, kan ni vara säkra på att ni även försvarar hjärtat.

Vill du ålägga dig ett frivilligt straff för din svaghet och för din brist på generositet? Bra, men det skall vara en diskret botgöring, som om den vore ålagd en fiende som samtidigt är vår broder.

För oss, arma människor, har glädjen alltid en bismak av bitterhet, även om den har en övernaturlig grund.

Vad förväntade du dig? Här nere är smärtan livets sälta.

Hur många av dem som skulle låta sig spikas fast på ett kors inför tusentals häpna åskådares blickar står inte ut med vardagens nålstick på ett kristet sätt! Tänk efter, vilket är mest heroiskt?

Vi läste - du och jag - om den där gudsmannens heroiskt "vardagliga" liv. Vi såg honom kämpa i månader och år (vilken noggrann "bokföring" i hans särskilda samvetsrannsakan!) vid frukosten: ibland vann han, ibland förlorade han. Han antecknade: "Har inte tagit smör … har tagit smör"! Om ändå vi också, du och jag, genomlevde detta … "smördrama"!

Den heroiska minuten är det ögonblick då vi stiger upp punktligt. Ingen tvekan, en övernaturlig tanke och … upp och hoppa! Den heroiska minuten: här har du en uppoffring som stärker din vilja utan att försvaga din natur.

Var tacksam för den heliga avsky som du känner för dig själv som om den vore en speciell ynnest.

Om du förlorar den övernaturliga meningen med ditt liv, kommer din kärlek endast att vara människovänlighet; din renhet - anständighet; din självtukt - idioti; ditt botgissel - en piska och alla dina gärningar förgäves.