Texter på ämnet

Herren vill att vi skall vara heliga

Ni och jag är en del av Guds familj, ty Han har före världens skapelse utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom, till ära för honom och genom hans viljas beslut. Genom att bli utvalda, vilket är en gåva vi tagit emot ur Herrens händer, har vi anvisats ett bestämt mål: personlig helighet, såsom den helige Paulus ihärdigt påminner oss om: haec est voluntas Dei: sanctificatio vestra, detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga. Vi får alltså inte glömma att vi befinner oss i Mästarens fålla i syfte att uppnå detta högt ställda mål.

Jag glömmer aldrig - det är redan många år sedan - ett tillfälle då jag hade gått för att be i katedralen i Valencia och gick förbi den vördnadsvärde Ridauras grav. Man berättade då för mig att denne präst, när han redan var mycket gammal och man frågade honom hur många år han hade på nacken, med stor övertygelse svarade så här på valenciansk dialekt: poquets - inte särskilt många!, bara de år jag har tjänat Herren. För många av er räcker ena handens fingrar för att räkna de år som gått sedan ni bestämde er för att umgås med vår Herre, att tjäna honom i världen, i er egen miljö och genom era vanliga arbeten och göromål. Men den detaljen är inte särskilt viktig. Vad som däremot verkligen är viktigt är att det i vår själ inpräntas att kallelsen till helighet, som Jesus Kristus riktar till alla människor utan undantag, kräver att vi ständigt odlar vårt inre liv och dagligen utövar de kristna dygderna. Och inte på vilket sätt som helst, inte bara utöver det vanliga eller ens på ett utomordentligt sätt: vi bör anstränga oss så att vi lyckas utöva dem heroiskt, i uttryckets starkaste och mest kategoriska bemärkelse.

Det mål jag ställer upp för er - eller rättare sagt, det mål som Gud har ställt upp för oss alla - är inte en hägring eller ett ouppnåeligt ideal. Jag skulle kunna nämna många konkreta exempel på vanliga män och kvinnor, människor som ni och jag, som har mött Kristus som gick förbi quasi in occulto ¹ längs deras till synes mest vardagliga vägar. De mötte Honom - och bestämde sig för att följa Honom och att med kärlek bära det dagliga korset. I denna tid av allmänt förfall, eftergifter och uppgivenhet, av lössläppthet och anarki, tycker jag att den enkla men djupa övertygelse som jag har haft från första början av mitt arbete som präst känns alltmer aktuell, den övertygelse som jag alltsedan dess har längtat intensivt efter att förkunna för hela mänskligheten, nämligen att alla världens kriser beror på bristen på helgon.

Inre liv: Det är ett krav som ingår i det kall som Mästaren har ingjutit i varje människas själ. Vi skall vara heliga från topp till tå, om uttrycket tillåts: verkliga, äkta kristna som kan helgonförklaras. Annars har vi misslyckats som den ende Mästarens lärjungar. Tänk dessutom på att när Herren vänder sin blick mot oss och ger oss sin nåd för att vi skall kämpa och uppnå helighet i världen, ålägger Han oss även att verka apostoliskt. Ni måste förstå att, som en av kyrkofäderna påpekar, vår omsorg om människornas själar även mänskligt sett följer som en naturlig konsekvens av vår kallelse: När ni märker att något har varit till nytta för er så vill ni dela med er av det till andra. Därför måste ni även önska att andra skall följa med er längs Herrens vägar. Om ni är på väg till torget eller badhusen och träffar någon som inte har någonting att göra, så föreslår ni att ni skall gå dit tillsammans. Tillämpa denna jordiska vana på det andliga planet, så kommer ni inte att gå till Gud ensamma.

Om vi inte vill slösa bort tiden i onödan - inte heller med falska ursäkter om de yttre svårigheter vi möter i vår omgivning, för sådana har det funnits gott om alltsedan kristendomens första tid - måste vi vara mycket medvetna om att Jesus Kristus har velat att effektiviteten av våra ansträngningar för att få med oss människorna i vår omgivning i vanliga fall skall vara direkt beroende av vårt inre liv. Kristus har ställt upp heligheten som ett nödvändigt villkor för ett fruktbart apostolat: rättare sagt, strävan efter att vara trogna, för heliga blir vi aldrig här på denna jord. Det verkar otroligt, men Herren och våra medmänniskor behöver vår absoluta trohet, utan förbehåll eller förskönande omskrivningar. De behöver vår trohet till det yttersta, utan medelmåttighet och kompromisser, att vi fullt ut lever vårt kristna kall och utövar det med fullständigt ansvar av hela vårt hjärta.

Någon av er kanske tror att jag bara vänder mig till några få utvalda. Lura inte er själva så lätt, av feghet eller bekvämlighet! Var i stället medvetna om Guds angelägna kallelse till var och en att bli en annan Kristus, ipse Christus, Kristus själv. Med andra ord, att det är angeläget att hela vårt uppträdande skall stämma överens med trons normer, för vår helighet - den helighet vi bör sträva efter - är inte någon andra klassens helighet, det finns ingen sådan. Det främsta krav som ställs på oss - som är helt förenligt med vår natur - är att vi älskar: kärleken är det band som ger fullkomlighet, den kärlek som vi skall utöva i enlighet med de krav som Herren själv uttryckligen har ställt - Du skall älska din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd - utan att förbehålla oss själva någonting. Just detta är helighet.

Självfallet talar vi här om ett högt ställt mål som man inte kan uppnå utan hårt arbete. Men ni får inte glömma att man inte föds helig. Heligheten byggs upp genom det ständiga samspelet mellan Guds nåd och människans gensvar. Allt som utvecklas - påpekar en av de första kristna författarna i sina betraktelser över föreningen med Gud - är litet i början. Det är bara stegvis, tack vare den näring det erhåller, som det växer och blir stort. Därför säger jag till dig: om du vill uppföra dig som en konsekvent kristen - jag vet att du är beredd att göra det, även om det ofta känns svårt att besegra din stackars kropp eller att rycka upp den - så måste du lägga ned den allra största uppmärksamhet på de allra minsta detaljerna. Den helighet som vår Herre kräver av dig uppnår du genom att utföra ditt arbete och dina vardagliga plikter med kärlek till Gud. Och vardagen består nästan alltid av små saker.

Vi blir djupt rörda, våra hjärtan slår häftigt, då vi uppmärksamt lyssnar till den helige Paulus utrop: Detta är Guds vilja, att ni skall bli heliga. I dag upprepar jag det ännu en gång för mig själv och påminner även er och hela mänskligheten om det: detta är Guds vilja, att vi skall bli heliga.

För att inge människorna äkta frid, för att förändra världen och för att söka Gud vår Herre i världen och genom de jordiska tingen, är personlig helighet oundgänglig. Då jag talar med folk från många olika länder och från de mest skilda sociala miljöer, frågar de mig ofta: Vad säger du till oss som är gifta? Och till oss som arbetar på fälten? Och till oss änkor? Och till oss unga?

Jag svarar ständigt att jag bara har en enda gryta. Jag brukar också klargöra att Jesus Kristus, vår Herre, förkunnade det glada budskapet för alla, utan att göra någon som helst åtskillnad. En enda gryta och en enda föda: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig, och att fullborda hans verk. Han kallar var och en till helighet, han ber var och en om kärlek: unga och gamla, ogifta och gifta, friska och sjuka, bildade och obildade; var de än arbetar och var de än befinner sig. Det finns endast ett sätt att lära känna Gud bättre och växa i förtroende för Honom: genom att umgås med Honom i bön, genom att tala med Honom och genom att visa Honom - från hjärta till hjärta - vår tillgivenhet.

Askes? Mystik? Det bryr jag mig inte om. Vad det än är, askes eller mystik, vad spelar det för roll? Det är Guds nåd. Om du försöker meditera, kommer inte Herren att neka dig sin hjälp. Tro, och gärningar av tro: gärningar, därför att Herren - det har du redan från början erfarit och jag har redan understrukit det för dig - blir mer krävande för var dag. Detta är redan kontemplation, och förening. Detta liv skall många kristna leva då de går fram längs sin egen andliga väg - det finns oändligt många - mitt i världens mödor, även om de inte ens har lagt märke till det.

Det är en form av bön och en livshållning som inte skiljer oss från våra vardagliga sysslor, som mitt i denna ädla jordiska strävan, leder oss till Herren. Då en människa upphöjer alla dessa göromål till Gud, gudomliggör hon världen. Jag har många gånger talat om myten om kung Midas, som förvandlade allt han rörde vid till guld. Vi kan förvandla allt som vi rör vid, till guld av övernaturliga förtjänster, trots våra personliga fel.