Texter på ämnet

Klokheten, en nödvändig dygd

I den passage ur Matteusevangeliet som återges i dagens Mässa läser vi följande: tunc abeuntes pharisaei, consilium inierunt ut caperent eum in sermone; då gick fariséerna bort och kom överens om att försöka få fast Jesus för något han sade. Glöm inte att detta hycklande handlande är en vanlig taktik även i vår tid; jag tror att fariséernas ogräs aldrig kommer att kunna rensas bort från vår värld: det har alltid haft en otrolig växtkraft. Herren kanske tillåter det att växa för att göra oss, sina barn, kloka; för dygden klokhet är oundgänglig för alla dem som måste vägleda, styrka, tillrättavisa, entusiasmera eller uppmuntra andra. Och så måste varje kristen handla gentemot sin omgivning, genom att som apostel dra nytta av omständigheterna i sina vardagliga uppgifter.

Jag upplyfter mitt hjärta till Gud och ber, genom den heliga Jungfruns förmedling - hon som är i Kyrkan, men samtidigt över Kyrkan: mellan Kristus och Kyrkan, för att skydda och regera, för att vara människornas moder på samma sätt som hon är vår Herre Jesu moder - att han må ge oss alla denna klokhet, och särskilt oss som mitt i samhällets blodomlopp vill arbeta för Gud: vi måste verkligen lära oss att vara kloka.

Scenen i Evangeliet fortsätter: de - fariséerna - lät sina lärjungaroch några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: Mästare. Se så bedrägligt de kallar Honom Mästare; de låtsas vara beundrare och vänner, de behandlar Honom på ett sätt som förbehålls myndighetspersoner som man hoppas bli undervisad av. Magister, scimus quia verax es, vi vet att du är uppriktig… vilken lömsk slughet! Har ni sett större falskhet? Se er för i denna värld. Var inte misstänksamma eller misstrogna; men ni bör komma ihåg bilden av den gode Herden som man ser i katakomberna och känna tyngden på era axlar av det får som inte är en enda själ, utan hela Kyrkan, hela mänskligheten.

Om ni storsint tar på er detta ansvar, kommer ni att vara djärva och kloka då ni försvarar och förkunnar Guds rättigheter. Och då kommer många, genom ert rättframma uppträdande, att anse er vara och kalla er mästare, utan att ni själva vill det: vi söker inte jordisk ära. Men bli inte förvånade om det bland alla dem som vänder sig till er även smyger sig in sådana som endast vill smickra er. Kom noga ihåg det ni har hört mig säga många gånger: varken förtal, skvaller, mänsklig hänsyn eller oron för vad skall folk säga, och ännu mindre hycklande smicker skall någonsin få hindra oss från att göra vår plikt.

Låt oss fortsätta med Matteus berättelse: Mästare, vi vet att du är uppriktigoch verkligen lär oss Guds väg. Jag upphör aldrig att förvånas över denna cynism. Deras avsikt är att vända vår Herres egna ord mot Honom, de vill få Honom att säga någonting ogenomtänkt och istället för att klart lägga fram det som de ansåg vara ett olösligt problem, försöker de förvirra Honom med lovord som bara borde komma från hängivna läppar och uppriktiga hjärtan. Jag dröjer medvetet vid fariséernas sätt att handla, inte för att vi skall lära oss att vara misstänksamma, men väl kloka; för att vi inte skall godta svek från sådana som förställer sig, även om det kommer förklätt i fraser eller uttryck som i sig är med sanningen överensstämmande, som i den passage vi betraktar: Du gör inte åtskillnad mellan personer, säger de till Honom; Du har kommit för alla människor; ingenting hindrar Dig från att förkunna sanningen och undervisa om det goda.

Jag upprepar: ja, vi skall vara kloka, men inte misstänksamma. Var beredda att lita helt och fullt på alla, var mycket storsinta. En kristens, en lojal människas, ord - jag litar helt och fullt på var och en av er - är för mig värt mer än en autentisk underskrift av hundra enhälliga notarius publicus, även om jag vid något tillfälle kanske har blivit lurad för att jag har följt detta kriterium. Jag föredrar att riskera att oseriösa människor missbrukar mitt förtroende än att beröva någon den tillit han är värd som person och Guds barn. Jag försäkrar er om att jag aldrig har blivit besviken till följd av detta handlingssätt.