Texter på ämnet

Vad underbart det kommer att vara när vår Fader säger till oss: Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre. Var hoppfulla! Detta är det stora under som sker med kontemplativa människor: Vi lever av tro, hopp och kärlek, och hoppet gör oss mäktiga. Minns ni vad den helige Johannes sade?: Jag har skrivit till er som är unga: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den Onde. Gud manar oss, för Kyrkans och hela mänsklighetens eviga ungdoms skull. Ni kan göra allt mänskligt till något gudomligt, på samma sätt som kung Midas gjorde allt han rörde vid till guld.

Glöm det aldrig: efter döden kommer Kärleken att ta emot er. Och i Guds kärlek kommer ni dessutom att möta alla dem ni hyst en ren kärlek till på jorden. Herren har velat att vi skall tillbringa denna vårt livs korta dag med att arbeta och, som hans enfödde, göra gott. Under tiden bör vi vara vaksamma och lystra till de rop som den helige Ignatius av Antiokia hörde i sin själ, då stunden för hans martyrium närmade sig: kom till Fadern, kom till din Fader, som väntar ivrigt på dig.

Låt oss be den heliga Maria, Spes nostra (*), att hon skall upptända en helig längtan i oss efter att bo alla tillsammans i Faderns hus. Ingenting kommer att kunna oroa oss om vi beslutar oss för att förankra våra hjärtan i en längtan efter vårt verkliga fädernesland: Herren kommer att leda oss med sin nåd och föra båten med en gynnsam vind till vårt måls ljusa stränder.

(*) Vårt hopp.

En hoppets Mästarinna. Maria förkunnar att alla släkten skall prisa mig salig. Vad grundade sig denna förhoppning på, mänskligt sett? Vem var hon för dåtidens män och kvinnor? Gamla Testamentets stora hjältinnor - Judit, Ester, Debora - uppnådde redan på jorden mänsklig ära, de hyllades och prisades av folket. Marias tron är, i likhet med hennes sons, korset. Och det som gör störst intryck på oss av resten av hennes liv, tills hon tas upp i himlen med kropp och själ, är hennes tysta närvaro. Den helige Lukas, som kände henne väl, uppger att hon var tillsammans med de första lärjungarna i bön. Så avslutar hon sitt jordiska liv, hon som skulle komma att prisas av människorna i evighet.

Vad vår Frus hopp skiljer sig från vår otålighet! Ofta kräver vi att Gud omedelbart skall återgälda det lilla goda som vi gör. Vi klagar så snart minsta svårighet visar sig. Vi är ofta oförmögna att fortsätta en ansträngning, att hålla hoppet vid liv. Det är för att vi saknar tro: Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.