Texter på ämnet

Jag försöker inte få dig att försumma dina plikter eller avstå från dina rättigheter. Tvärtom, för var och en av oss är en reträtt från den här fronten under normala omständigheter liktydigt med att fegt desertera från den kamp för helighet som Gud har kallat oss till. Därför bör du, med säkert samvete, anstränga dig - särskilt i ditt arbete - för att se till att varken du eller de dina saknar vad som behövs för att leva med kristen värdighet. Om du någon gång i ditt kött erfar fattigdomens tyngd, bli då varken nedstämd eller upprorisk; men, jag insisterar, försök att använda dig av alla hedervärda medel för att ta dig ur denna situation, för att handla annorlunda skulle vara liktydigt med att fresta Gud. Och medan du kämpar, så minns även att omnia in bonum!, allt - även knapphet och fattigdom - bidrar till det bästa för dem som älskar Herren; vänj dig redan nu vid att med glädje möta små begränsningar, obekvämlighet, kyla, värme eller avsaknaden av något som du anser vara oundgängligt, att inte kunna vila hur och när du skulle vilja, hunger, ensamhet, otacksamhet, oförståelse, vanheder …

Det sätt att lösgöra sig som jag, efter att ha betraktat vårt föredöme, förespråkar är självbehärskning: inte en braskande torftighet som gör väsen av sig, en mask som döljer lättja och försumlighet. Du bör klä dig i överensstämmelse med din ställning, din miljö, din familj, ditt arbete …, som dina kollegor, men för Gud, och eftersträva att ge en äkta och tilldragande bild av ett sant kristet liv. Var naturlig, inte extravagant: jag försäkrar er att det är bättre för er att fela genom att göra för mycket än för lite. Du, hur föreställer du dig vår Herres hållning? Har du aldrig tänkt på den värdighet med vilken han måste ha burit den där tunikan utan sömmar, som förmodligen Jungfru Maria egenhändigt hade vävt? Minns du inte hur han hemma hos Simon beklagar att de inte erbjudit Honom vatten för att tvätta sig innan han satte sig till bords? Han påpekade säkert fariséns brist på artighet för att genom anekdoten understryka sin lära att kärleken syns i små detaljer, men han klargör även att han följer sin omgivnings sociala seder. Därför skall även du och jag anstränga oss för att lösgöra oss från världsliga tillgångar och bekvämligheter, men utan att vara taktlösa och utan att uppträda konstigt.

För mig är ett tecken på att vi känner oss som världens herrar, som Guds trogna förvaltare, att vi vårdar de saker vi använder, att vi bemödar oss om att de skall bevaras, räcka länge, glänsa, tjäna sitt syfte så länge som möjligt och inte slösas bort. I Opus Deis centra kommer ni att finna att inredningen är enkel, hemtrevlig och framför allt ren, för man skall inte missta sig och felaktigt tro att ett hems fattigdom tar sig uttryck i dålig smak eller smuts. Jag förstår emellertid att du, i enlighet med dina möjligheter och sociala eller familjemässiga skyldigheter äger värdeföremål och vårdar dem, med en anda av självtukt och utan att fästa dig vid dem.

Vi bör vara krävande gentemot oss själva i vårt dagliga liv för att inte hitta på problem som inte finns och konstgjorda behov, vilka när allt kommer omkring beror på att vi är inbilska, nyckfulla, bekväma eller lata. Vi bör gå till Gud med raska steg, utan barlast eller hinder som försvårar vår vandring. Det är inte genom att inte äga som man är fattig i anden, utan genom att verkligen lösgöra sig från allting, och just därför måste vi vara försiktiga och inte lura oss själva genom att med inbillade motiv förklara varför vi inte klarar oss utan vissa saker. Sök det som är tillräckligt, sök det som räcker. Och se till att inte vilja ha mer. Vad som går utöver det är en börda, inte en lättnad; det tynger dig i stället för att lyfta dig.

Då jag ger er dessa råd, tänker jag inte på extraordinära, ovanliga eller komplicerade situationer. Jag känner någon som använde papper som bokmärken och skrev bönesuckar på dem för att hjälpa sig att vara medveten om Guds närvaro. Och så började han vilja bevara sin skatt omsorgsfullt, tills han upptäckte att han höll på att fästa sig vid de där värdelösa papperslapparna. Se där vilket dygdemönster! Jag skulle gärna visa er allt mitt elände om det kunde vara till någon hjälp. Jag har berättat lite ur mitt inre, för att hjälpa dig att se efter om det händer någonting liknande inom dig: dina böcker, dina kläder, ditt skrivbord, dina … avgudar av krimskrams.

I sådana fall råder jag er att rådfråga er andlige vägledare, utan att vara barnsliga eller skrupulösa. Ibland kommer det att räcka med den lilla uppoffringen att inte använda något under en kort tid. Och i andra fall är det inte hela världen om du en dag avstår från det transportmedel som du vanligtvis använder dig av och ger bort det belopp du därigenom har sparat, även om det är mycket lite pengar. Under alla omständigheter så kommer du, om du innerligt strävar efter att lösgöra dig, att ständigt upptäcka diskreta och verkningsfulla tillfällen att träna dig i det.

Efter att ha öppnat mitt inre för er, måste jag även bekänna att jag är fäst vid något som jag aldrig skulle vilja avstå från: nämligen att verkligen tycka om er alla. Jag har lärt mig det av den bäste Mästare som finns och jag skulle vilja följa hans exempel så troget man bara kan genom att älska människorna utan gräns, till att börja med dem som befinner sig i min närhet. Blir ni inte rörda av den brinnande tillgivenhet - denna kärlek! - som Jesus Kristus hyste gentemot en av sina lärjungar som Evangelisten beskriver som quem diligebat Jesus, den som Jesus älskade?