Texter på ämnet

Gud älskar en glad givare

Bland de olika ting från vilka vi måste lösgöra oss fullständigt, såsom Herren begär av oss, vill jag påpeka ännu en punkt av särskild vikt: hälsan. Nu är de flesta av er unga; ni går igenom den fantastiska tid då ni är fulla av liv och energi. Men tiden går, och obönhörligen kommer ni att märka att kroppen slits; därefter kommer den mogna ålderns begränsningar och slutligen ålderskrämporna. Dessutom kan vem som helst av oss när som helst bli sjuk eller råka ut för någon fysisk åkomma.

Det är bara om vi på rätt sätt - kristet - tar vara på den tid vi har en god fysik, de goda tiderna, som vi med övernaturlig glädje kommer att kunna acceptera de händelser som folk felaktigt anser vara dåliga. Utan att nämna detaljer skulle jag vilja berätta om mina egna erfarenheter. Medan vi är sjuka kan vi vara påfrestande för vår omgivning: De tar inte väl hand om mig, ingen bryr sig om mig, man vårdar mig inte som jag förtjänar, ingen förstår mig… Djävulen, som alltid ligger i bakhåll, angriper där han kan, och när man är sjuk består hans taktik i att främja ett slags psykos som avlägsnar den sjuke från Gud, förgiftar stämningen i hans omgivning eller förstör den skatt av förtjänster som man, för alla människors väl, kan vinna om man bär smärta med övernaturlig optimism - om man älskar! Om det är Guds vilja att vi drabbas av något lidande, så skall vi ta det som ett tecken på att han anser oss vara redo att föra oss ännu närmare hans återlösande Kors.

Vi måste därför förbereda oss långt i förväg, genom att dag för dag lösgöra oss från oss själva, så att vi kan vara redo att elegant bära - om Herren tillåter det - sjukdom eller olycka. Använd er av normala händelser, av någon försakelse, av smärtan i dess vanliga former i vardagen, av självtukt, och utöva de kristna dygderna.

Denna Guds barns kamp är inte förenad med ledsamma försakelser, dystra uppoffringar eller brist på glädje. Det är en förälskad människas kamp som, i arbete och i vila, i glädje och i sorg, tänker på sin älskade och därför villigt tar strid med alla problem som uppstår. Vad oss beträffar, så förlorar Gud - jag insisterar - inga slag, och därför kommer även vi alltid att segra om vi är förenade med Honom. Jag vet av egen erfarenhet att om jag troget uppfyller hans bud, så låter han mig vila på gröna ängar, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav, de tröstar mig.

I själens strider är strategin många gånger en fråga om tid, om att tillämpa lämpligt botemedel, tålmodigt och envist. Gör flera akter av hopp. Jag vill påminna er om att ni kommer att lida nederlag, att det kommer att gå såväl upp som ner för er - må Gud göra svängningarna omärkliga - i ert inre liv, för ingen går fri från sådana problem. Men Herren, som är allsmäktig och barmhärtig, har givit oss lämpliga medel för att segra. Det räcker med att vi använder oss av dem, som jag sade tidigare, beslutna om att börja och börja om varje stund, om så skulle behövas.

Ta emot botens heliga sakrament, detta Guds förlåtelses sakrament, varje vecka - och varje gång ni behöver det, utan att falla offer för skrupler. Iklädda nåden kommer vi att ta oss fram mellan berg och uppför våra kristna förpliktelsers backe utan att göra uppehåll. Genom att använda oss av dessa medel kommer vi, med god vilja och med en bön till Herren om att han må ge oss ett fastare hopp för var dag som går, att besitta den smittsamma glädje som tillhör dem som vet att de är Guds barn: Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Optimism, alltså! Med den kraft som hoppet ger kommer vi att kämpa för att sudda ut det klibbiga spår som hatets såningsmän sprider, och vi kommer att återupptäcka världen ur ett nytt, glädjefyllt perspektiv, för världen kom vacker och ren ur Guds händer, och med den skönheten skall vi återge den till Honom, om vi lär oss att ångra oss.